Hur ska svenska tecknare och konstnärer porträttera asiater och hur lämpligt är det att referera direkt till Kina och viruset under pandemin när asiater utsätts för vardagsrasism?

Litteraturvetaren Josefin Holmström kommenterar idag graffiti- och gatukonstnären Irons på sistone mycket (och internationellt) uppmärksammade och omdebatterade satirteckning som föreställer Kinas ledare Xi Jinping och som har synts här och där på Stockholms gator under pandemin och den stora frågan är väl – utöver konstnären Irons rätt att kritisera den kinesiska regimen (och den kritiken instämmer jag också i) – dels

1, hur svenska satirtecknare väljer att teckna, måla, framställa, representera och porträttera (nordost- och sydost)asiater i allmänhet (nästan alltid med mer eller mindre knallgul hudfärg t ex)

och dels

2, om det är pedagogiskt och etiskt lämpligt att referera så direkt till viruset under just pandemin när svenska (nordost- och sydost)asiater redan utsätts för trakasserier och påhopp p g a att alltför många människor i Sverige (och i världen i övrigt) redan beskyller (nordost- och sydost)asiater i allmänhet för att sprida viruset?

”Restaurang Riches poster av Xi Jinping som Batman har väckt internationell avsky. Jinpings gula hudton för onekligen tankarna till gamla tiders nidbilder av asiater. Men Riche borde inte ha tagit ner konstverket.”

https://www.svd.se/fel-att-plocka-ner-rasismanklagad-affisch

”En anmärkningsvärd detalj är dock Jinpings gula hudton, som onekligen för tankarna till gamla tiders nidbilder av asiater. Efter att BBC uppmärksammat Bryanboys anklagelse har det gått fort. Riche har redan tagit ner Irons affischer, säger Carl Carboni som är konstansvarig på Riche (Aftonbladet 11/10). Men var det verkligen rätt sak att göra? Det är en komplicerad fråga.

Det är tveklöst så att asiater har utsatts för rasism under coronapandemin. Det är också sant att bilden av Xi Jinping har vissa olyckliga drag av vad forskaren Tobias Hübinette kallar för ”gulinghumor” (ett exempel på det är Killinggängets famösa sketch ur ”Nile City” med de ”sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-onen”).

Just rasism mot asiater har historiskt sett tolererats i mycket högre grad än till exempel anti-svart rasism, vilket kanske delvis har att göra med bilden av asiatiska folk som en så kallad ”model minority”, välintegrerade, ekonomiskt framgångsrika och skötsamma.

Samtidigt finns all anledning att kritisera Xi Jinping och hans regim, både ur coronasynpunkt och på grund av de fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter som i detta nu pågår i Kina. Uigurer, den kinesiska muslimska minoriteten, både förföljs, bevakas och sätts i så kallade ”omskolningsläger”, som av USA liknats vid regelrätta koncentrationsläger. Det ryktas även om tvångssteriliseringar av uigurkvinnor. Detta måste tas med i beräkningen när Irons Jinping-affisch bedöms.

Konstnären själv förklarar på Instagram att han ”arbetat mycket med hård satir och hånat människor i maktposition” och att detta porträtt var menat att kritisera ”diktatorn Xi Jinping och Kinas kommunistiska partis hantering av virusutbrottet”. Han har tidigare gjort en egen version av den berömda affisch där Barack Obama framställs i hjälteprofil över orden ”HOPE”, men i Irons version syns Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson med texten ”HATE”.

Iron har också målat Vladimir Putin bedjande inuti en ilsket rosa vagina, ett porträtt genomfört i samma stil som en klassisk rysk ikon.

Till saken hör också att ”Bat Man”-utställningen ingår i ett övergripande koncept där Taverna Brillo, del i samma koncern som Riche, uppmärksammar den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai. Det rör sig alltså inte bara om en restaurang som fått feeling och smällt upp en graffitiaffisch de tycker ser lite fräck ut – här finns en tanke om kritik mot den kinesiska regimens överträdelser.”