Gustav Badin – Sveriges första ”utlandsadopterade”

Idag på minnesdagen av avskaffandet av det svenska slaveriet (som ägde rum den 9 oktober 1847) och under den afrosvenska historieveckan tänker i alla fall jag på Gustav Badin (ca 1747-1822) som utan konkurrens är den mest kända av alla de förslavade barn och fr a slavpojkar som togs till Sverige för att växa upp och bo och leva här permanent bland i huvudsak svenska adelspersoner samt vid kungliga hovet mellan ca 1640-1840.


Badin, eller Couchi som han ursprungligen hette, betraktas allmänt även som den mest kända av alla historiska svarta svenskar innan 1900-talet. Den mest kända afrosvensken efter Badin bör f ö vara artisten Karl Gerhards (ännu levande) adoptivdotter Fatima Svendsen som ankom till Sverige redan 1949 och som liksom Badin också hon räknade sitt ursprung från den karibiska ön Saint Croix, som en gång i tiden ingick i den danska slav- och plantagekolonin Danska Västindien.


För oss 60 000 adopterade i landet är Badin slutligen också och åtminstone på en symbolisk nivå något av den första svenska utlandsadopterade även om adoption inte förekom i Sverige på den tiden i juridisk mening och hans adoptivförälder var då i så fall den dåvarande svenska drottningen Lovisa Ulrika, d v s Gustav III:s mor.