Om framväxten av en nationell vänster

Det senaste numret av Expo aviserar att nästa nummer (bl a) kommer att handla om den s k nationella vänstern eller den s k vänsternationalismen eller den vänsterpopulism som alltmer anammar högerpopulismens retorik och politik (OBS: långt ifrån all vänsterpopulism ”flirtar” då med högerpopulismen) och det ska verkligen bli intressant att ta del av den kommande granskningen.


Den stora historiska förlagan för svensk del är då det s k Flygpartiet eller Svenska socialistiska partiet som efter krigsutbrottet orienterade sig mot nationalsocialismen och som intressant nog ”överlevde” under efterkrigstiden i form av flera lokala vänsterpartier runtom i landet även efter att moderpartiet hade upplösts 1948.


Det faktum att den svenska s k nationella rörelsen generellt har stått till vänster snarare än till höger såsom det största svenska nazistpartiet innan och under kriget de s k Lindholmsnazisterna, vilka betecknande nog kallade sig svensksocialister mellan 1938-50, och inte minst SD under fr a 1990-talet hör så klart också till sammanhanget.


Även inom det både för- och efterkrigstida SAP fanns det en slags nationell vänster i form av bl a de s k 1940 års män (kort och gott ledande socialdemokrater som hade anpassat sig till att Tyskland skulle vinna kriget och behärska hela Europa) och på 1960- och 70-talen fanns det en relativt stark opposition inom partiet mot den tilltagande utomnordiska och utomeuropeiska invandringen och mot framväxten av den s k mångkulturella politiken som bl a Gunnar Myrdal förestod och idag finns namn som Lotta Gröning, Widar Andersson, Johan Westerholm och Stig-Björn Ljunggren samt, skulle i varje fall vissa hävda, Göran Greider och Åsa Linderborg.


Sedan 2010-talet har sedan ett flertal lokala vänsterpopulistiska nationell vänster-liknande partier växt fram i flera kommuner som leds och befolkas av personer som tidigare var medlemmar i eller åtminstone knutna till bl a Vänsterpartiet, Socialistiska partiet och Kommunistiska partiet liksom i eller till Clarté, Folket i Bild/Kulturfront och Rättvisepartiet, och som i kommunvalet 2018 även erhöll flera mandat i flera kommuner och varav Örebropartiet nog är mest känt och det är då den nationella vänster- och vänsternationalistiska och vänsterpopulistiska miljön som Expo kommer att skriva om i nästa nummer.


Den stora frågan inför framtiden är väl dock – hur stort utrymme finns det egentligen i Sverige för en s k nationell vänster eller en s k vänsternationalism eller en vänsterpopulism som inspireras av högerpopulismen? SD har trots allt sedan länge lagt beslag på merparten av de arbetarväljare som tidigare röstade på SAP och till höger om SD finns därtill ännu fler partier som också vill åt ”arbetarklassväljarkakan”.