Om ett nej från Svensk-tyska föreningen att besöka föreningens arkiv: Nu kommer jag nog aldrig att få veta hur länge Selma Lagerlöf kvarstannade som medlem i föreningen

Svensk-tyska föreningen (STF) har tyvärr avslagit min begäran att få se föreningens arkiv gällande de av förklarliga skäl (hyper)känsliga åren 1933-45 trots att föreningen nyligen deponerade sitt arkiv på Riksarkivet (se https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=Svensk-tyska+föreningen&EndastDigitaliserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard&page=1&postid=Arkis+0B803BBF-0ED1-43E9-BFBA-ACA24DA526F0&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab), där f ö den andra stora svenska (på sin tid) s k överklassnazistiska föreningens (fragmentariska) arkiv också förvaras – d v s Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST).

118739379_10157811243125847_1794673733929237882_n.jpg

 

STF är den äldsta svenska föreningen för (elit)svenskar som har ett intresse för och som är engagerade för Tyskland och föreningen ”pro-nazitysk:ifierades” efter nazisternas maktövertagande och fortsatte sedan att stödja den tyska NS-regimen fram tills krigsslutet genom att bl a anta en ny föreningslogo i form av en örn och ett hakkors som just gällde åren 1933-45.

 

När A.H. fyllde 50 år den 20 april 1939 var representanter för STF i form av generallöjtnant Henri de Champs, överstelöjtnant Emil Fevrell, professor Herman Nilsson-Ehle, hovstallmästare Clarence von Rosen och Svenska Dagbladets dåvarande chefredaktör Carl Trygger ”självklart” på plats i Berlin tillsammans med andra överklassnazistiska svenskar för att fira och hylla ”Führer:n” och efter italienarna och japanerna ska svenskarna ha varit mest/”bäst” (d v s talrikast) representerade på A.H.:s ”oförglömliga” 50-årsdag som ska ha slutat med en mycket s k blöt s k efterfest på Hotel Adlon längs Unter den Linden/vid Brandenburger Tor efter mottagningen i det magnifika Marmorgalleriet på Rikskansliet som ”bara” bjöd på kakor och té och efter att ha bevistat en påkostad ”Glada änkan”-galaföreställning (några av de entusiastiskt födelsedagsfirande och hårt ”partajande” överklassnazistiska svenskarna ska ha kommit i säng först vid 4-”snåret” på morgonen den 21 april efter att ha inmundigat/svalt åtskilliga s k ”6:or” whisky och konjakkupor).

 

 

Greve Clarence von Rosen, som också var Svenska Fotbollförbundets förste ordförande och efter vilken von Rosens pokal kom att uppkallas, ska f ö ha tryckt Hitlers hand med sina båda blåblodiga (och därtill rejält förmögna – han ägde bl a ett luxuöst stads/privatpalats på Strandvägen på Östermalm i Stockholm) och stora ”svenne”-händer och sett denne djupt i ögonen med sina båda högadliga och djupblåa ”svenne”-ögon och utbrustit ”Mein Führer!” medan en annan av svenskarna inte kunde hålla sig från att slå ihop klackarna, gå upp i enskild ställning och segerhälsa och utbrista ”Sieg Heil!” högt och ljudligt (och vilket idag ju hade renderat denne ett åtal för hets mot folkgrupp såvida de övriga svenskarna i den överklassnazistiska delegationen hade ställt upp som vittnen): Om det var Svenska Dagbladets chefredaktör, den berömde lundaprofessorn från Svalöv eller någon av officerarna som bara inte kunde låta bli att ”heil:a” när han både fick se och ta i ”Ledarens” fysisk-medicinsk-materiella kropp är dock okänt.

 

 

A.H. själv som hela eftermiddagen hade ”tvingats” hälsa på 100-tals utländska gäster från en mängd olika länder sade mer eller mindre rutinmässigt ”Freue mich sehr ihre bekanntschaft zu machen!” till var och en som han tog i hand men när den talrika svenska överklassnazistiska och ”superariska” delegationen dök upp (nästan alla svenskar som var på plats var då en bit över 1,80 och flera var både resliga och muskulösa och inte minst stiliga/”snygga” som få) sken ”Führer:n” upp berättas det och sade spontant och helt ”utanför protokollet” (d v s det var inte planerat på något sätt i förväg) ”Ganz grossartig!” till svenskarna.

 

 

Med greve Folke ”Vita bussarna” Bernadotte som s k ständig sekreterare bjöd STF mellan 1933-45 in flertalet av de tyska nazikoryféerna att föreläsa på Grand Hôtel i Stockholm under närvaro av kungens båda pro-nazityska föräldrar arvprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla och till tonerna av bl a Zarah Leander och Jussi Björling vilka båda brukade uppträda på föreningens tillställningar (och den sistnämndes son Rolf Björling fortsatte otroligt nog att göra detsamma genom att sedermera uppträda på STF:s sammankomster långt in på 70-talet).

 

 

Faktum är att utöver axelmakterna så fick inget annat land och folk än Sverige och svenskarna proportionellt sett så många ”fina” (topp)besök från Tyskland under denna period vilket bl a innebar att runt 1/3 av de som åtalades i Nürnberg efter kriget någon gång (och t o m flera gånger vad gäller vissa av naziledarna) hade hunnit besöka Sverige på STF:s och Bernadotte-grevens inbjudan mellan 1933-45 (såsom bl a Rudolf Hess, Robert Ley, Gerhard Wagner som bl a låg bakom massdödandet av funktionsnedsatta tyskar, Fritz Sauckel, Hjalmar Schacht, Baldur von Schirach, Fritz Todt, Hans von Tschammer und Osten och Franz von Papen m fl).

 

 

Efter kriget fortsatte STF att domineras av s k överklassnazister och faktum är att mellan 1930-2004 har föreningen styrts av ordföranden och styrelseledamöter som varit högerextremister samtidigt som bl a Bildt och andra hög/borgerliga politiker och Wallenberg och andra (superrika) näringslivstoppar liksom namnkunniga forskare, högre tjänstemän, jurister, läkare, officerare och flera Bernadotte:ar har varit medlemmar i föreningen och på senare år har drottning Silvia agerat STF:s s k ständiga beskyddare. Det är då tyvärr en ”långkörare” att svenska föreningar vägrar att ge forskare, journalister och andra tillträde till sina arkiv under just dessa år (d v s mellan 1933-45) – det gäller t ex Föreningen Heimdal liksom Svensk-japanska sällskapet och nu också uppenbarligen Svensk-tyska föreningen.

 

 

Själv var jag bl a ute efter STF:s matriklar för dessa år (jag har då bara lyckats ”komma över” en enda STF-matrikel från 1937 som bl a innehåller sådana prominenta celebriteter som Selma Lagerlöf, Axel Ax:son Jonsson, Birger Dahlerus, Emilia Fogelklou och Gösta Åhlén som var den som uppförde det stora Åhléns-huset i Stockholm liksom den 6:e hertigen av Otranto Charles Fouché samt friherre Carl von Essen vilka båda var i sällskap med kung Gustav V när dennes bil 1946 körde av vägen i nuvarande Kungens kurva i Huddinge – se http://www.tobiashubinette.se/stf.pdf) för att bl a och en gång för alla få klarhet i hur länge Selma Lagerlöf egentligen valde att kvarstanna i STF – d v s när fick Lagerlöf egentligen nog av STF:s pro-nazityska hållning eller betalde hon s k kontingent (medlemsavgift) till STF ända fram till sin död?