Ny studie om svarta amerikaners utlandsadoptioner

Att vita västerlänningar, och inte minst vita amerikaner och (majoritets)svenskar, började adoptera barn från andra länder och fr a från utomeuropeiska före detta kolonier (eller från länder som fortfarande var kolonier vid denna tid) redan fr o m 1950-talet och därmed lade grunden till internationell adoption och utlandsadoptioner som en reproduktionsmetod för ofrivilligt barnlösa västerlänningar är vid det här laget välkänt men inte många känner till att svarta amerikaner också gjorde detsamma redan på 1950-talet.
41PTBDmRfOL._SX332_BO1,204,203,200_.jpg
 
Efter 1945 behärskade USA direkt eller indirekt en försvarlig del av hela jordklotet tack vare landets seger över axelmakterna i Andra världskriget och miljontals både vita och svarta amerikanska soldater deltog därefter i de allierades fortsatta ockupation av delar av bl a Europa, Afrika, Mellanöstern och Asien.
118697772_10157801016145847_3287839407334265384_n
 
På grund av denna gigantiska amerikanska militära fysiska närvaro i en mängd olika länder föddes 10 000-tals barn till amerikanska soldater och ”lokala” kvinnor under 1940-, 50- och 60-talen och 1000-tals av dessa barn hade svarta amerikanska soldater som fäder vilka av olika anledningar i de flesta fall övergav barnen och deras mödrar i samband med att de kallades hem och återvände till USA (precis som de vita amerikanska soldaterna också gjorde).
118693175_10157801016235847_7643867177260498804_n
 
Alldeles perfekt ”tajmat” till BLM-rörelsen/debatten (OBS: naturligtvis är det en ren slump att denna bok kom ut just i år) har New York University Press publicerat Kori A. Graves bok ”A war born family” som utgörs av den första stora studien om dessa svarta amerikanska utlandsadoptioner från det land där den internationella adoptionsverksamheten i dess moderna form föddes och utvecklades – d v s Sydkorea.
118471132_10157801016380847_5476628493085546689_n.jpg
 
Redan fr o m 1940-talets slut hade enstaka svarta amerikaner börjat adoptera barn som hade svarta amerikanska soldater som fäder och vita brittiska, italienska och tyska kvinnor som mödrar från Storbritannien, Italien och Västtyskland men det var just i relation till Sydkorea som de svarta amerikanerna kom att engagera sig allra mest vad gäller internationell adoption.
118625670_10157801016345847_5430652219528250152_n
 
100 000-tals vita och svarta soldater från USA kom att strida i Koreakriget 1950-53 och ”tack vare” denna massiva närvaro av unga, ogifta amerikanska män tillkom och föddes ett stort antal s k blandbarn eller mixade barn under och efter kriget på Koreahalvön varav ett antal tusen hade svarta amerikanska fäder och koreanska mödrar.
118631295_10157801016180847_184180720455113320_n.jpg
 
Det var just dessa barn – s k ”Afro-Asian” barn – som kom att bli den första stora gruppen av barn från andra länder som de svarta amerikanerna adopterade och som Graves bok och studie behandlar från och med att den svarta amerikanska kaptenen Sylvester Booker adopterade en pojke från Sydkorea redan i februari 1953.
 
Booker hade f ö bl a tillhört det 24:e helsvarta infanteriregimentet som bara under krigets första sex veckor räknade 1235 döda i strid av sammanlagt 3157 man – d v s särskilt de svarta amerikanska soldaterna dog verkligen som ”flugor” under det extremt blodiga Koreakriget (ett år senare skulle f ö sedan de första avsegregerade och s k rasheterogena truppenheterna inom US Army se dagens ljus).
 
De svarta amerikaner som engagerade sig i de koreanska barnen tillhörde den generation av svarta amerikaner som redan under Mellankrigstiden hade utvecklat antikoloniala och antirasistiska idéer om att de själva hade mer gemensamt med både afrikaner och asiater än med vita amerikaner och en hel del svarta amerikaner sympatiserade med Japan innan kriget och motsatte sig USA:s deltagande i Koreakriget av bl a s k rasmässiga skäl (såsom t ex WEB Du Bois, Paul Robeson och Ralph Bunche) – d v s svarta amerikaner skulle helt enkelt inte strida mot och döda asiater och särskilt inte så länge den amerikanska rassegregationen och rasdiskrimineringen gällde därhemma.
 
Inte minst Du Bois menade att det var asiaterna som ledde den antikoloniala och antirasitiska kampen på jorden mot den globala vita överhögheten och att svarta amerikaner därför måste solidarisera och alliera sig med asiaterna.
 
Verkligheten ”avslöjade” dock något helt annat – US Army skickade proportionellt fler svarta amerikanska soldater till Asien än till Europa av s k rasliga skäl och de flesta svarta amerikanska soldaterna hade ”ärvt” de allmänna starka amerikanska anti-asiatiska attityderna gentemot fr a kineserna i USA och inte minst från kriget mot Japan samt verkar ha känt samma västerländska/amerikanska överlägsenhet gentemot de ”primitiva” koreanerna som de vita amerikanska soldaterna gjorde och många gjorde sig också skyldiga till övergrepp på den koreanska civilbefolkningen såsom de vita amerikanska soldaterna gjorde.
 
F ö är det i sammanhanget intressant att notera att den första dokumenterade adoptionen över de s k rasgränserna av ett svart amerikanskt barn till ett vitt amerikanskt barnlöst par ägde rum i Minnesota 1948.
 
Och som alltid vad gäller akademiska studier som behandlar internationell adoption så är det fascinerande för min egen del att kunna konstatera att ”jag” (OBS: det är så klart inte jag som person som refereras utan mina publikationer) fortfarande refereras trots att jag lämnade (eller snarare slängdes och jagades ut från av s k extremistiska och oetiska skäl) adoptionsforskningsfältet bakom mig redan för (vid det här laget) rätt många år sedan.