Jan Guillou har möjligen inspirerats av SS-veteranen Thorolf Hillblad i sin nya roman

Nu har Jan Guillou efter ett decennium avslutat sin mastodontromanserie Det stora århundradet som till stora delar handlar om hans egen släkts 1900-talshistoria (för den som är ”nyfiken” på Guillous högerextrema familjebakgrund – se https://tobiashubinette.wordpress.com/2015/06/15/jan-guillou-hogerextremism):
 
I dagarna kommer nu den tionde och sista romanen ”Slutet på historien” ut som inte minst handlar SS-veteranen Harald Lauritzen som efter kriget lämnade Europa för Latinamerika och Peróns Argentina vilket ett flertal svenska SS-soldater just gjorde.
 
Förlagan till Harald står antagligen att finna i Thorolf Hillblad som ofta besökte Sverige på 1990- och 2000-talen och fram till sin bortgång (i Idaho i USA) 2012.
 
Hillblad var under kriget s k Kriegsberichter i 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (ibland ”kärvänligt” kallad LAH) och deltog i att smuggla nazistiska krigsförbrytare till Argentina på 1940- och 50-talen såsom bl a österrikaren Josef Schwammberger och därefter blev han bl a (svensk)amerikanska Greyhounds och även Sheratons generalagent/direktör i Argentina.
 
Hillblad fortsatte att efter kriget vara aktiv inom den internationella/västerländska extremhögern – han var bl a skribent för tyskspråkiga Nation Europa och vid minst två tillfällen besökte han Auschwitz och engagerade sig för den s k historierevisionismen.
 
Den 11 september 1998 besökte Hillblad Sverige för ett sista större s k ”get together”-möte med flera av de på den tiden ännu levande svenska SS-veteranerna som enligt uppgift avslutades med en hejdundrande s k ”fyllefest” på Blå Porten (många av de svenska SS-”gubbarna” kunde då som gamla s k ”frontsvin” ”supa” rejält förutom av några av dem också var närmast osannolika s k ”kvinnokarlar”/”casanovor” och flera av dem passade då på att göra det just rejält i goda Alte Kameradens lag denna septemberkväll på Djurgården i Stockholm).
 
År 1998 levde fortfarande ca 40 svenska SS-veteraner men idag lever bara en enda svensk SS-veteran mig veterligeni alla fall – en förmögen friherre i Uppsala som bor i en ”jättevilla” i Sunnersta och som var s k Panzergrenadier i SS-divisionerna Wiking och Nordland och som efter kriget blev jurist och slutade som domare.
 
 
”Bland autentiska personer, partier och händelser märks lasermannen, Ny Demokrati och invandrarminister Birgit Friggebos försök att lugna upprörda invånare i Rinkeby med att sjunga ”We shall overcome”.
 
Tongivande för Guillous 1990-tal blir dock den uppdiktade onkel Harald, nazist och före detta SS-officer som steppade ut ur historien redan i bok fyra. Efter sin övervintring i Argentina dyker han nu upp på Stockholms gator och noterar föraktfullt ”den höga frekvensen” av svarta människor.
 
– Tanken är förstås att göra honom till symbol för den högerextremism som uppstår i dag, och visa på svårigheten i att hantera de jävlarna, det är inte alltid lätt.
 
Den moderna fascismen måste förstås utifrån bildade och pålästa nazister som Harald, menar Guillou som låter honom relativisera Förintelsen och jämföra den med andra länders dödande.
 
– Man måste se den moderna fascismen utifrån Harald. Han är originalet, medan exempelvis Sverigedemokraterna har bytt ut den traditionella antisemitismen mot islamofobi i stället. Det är bara en taktisk anpassning till tiden.”