När 20-talet inleds och jag ”peak:ar” med fem bokmanus och bokprojekt

Efter en på alla sätt och vis både jobbmässigt hektisk och privatmässigt dramatisk vårtermin ligger nu hela fem bokmanus på mitt skrivbord på Karlstads universitet och bidar sin tid och vilka förhoppningsvis ges ut som bokpublikationer inom något år eller två även om hela förlagsbranschen just nu är i gungning p g a pandemin och jag skulle nog samtidigt våga och vilja påstå och hävda att jag sannolikt ”peak:ar” just nu vad gäller den s k ”karriären” och s k ”output” och kapacitet, produktivitet, originalitet och textproduktion o s v (d v s någon gång i livet ska vi väl alla ”peak:a” liksom att vi alla någon gång ska dö gissar jag):
104232963_10157582556415847_1799550229383813644_o
 
Det handlar dels om en bok som Catrin Lundström och jag har författat – ”Vit melankoli. En analys av en vit nation i kris” som Makadam kommer att publicera och som handlar om den svenska vithetens och de svenska rasrelationernas moderna historia och samtid – och dels om en bok som jag själv har författat – ”Från ’färgade’ barn i det vita folkhemmet till hederssvenskar i det nya mångfalds-Sverige. En berättelse om hur de utlandsadopterade har lagt grunden till vår tids syn på ras och svenskhet” som Verbal kommer att publicera och som handlar om just det som den fortfarande alltför långa titeln signalerar och kommunicerar.
 
Dessutom slutförde jag under denna vecka tegelstensmanuset ”Den svenska rasdiskussionen och de svenska rasfrågorna 1946-77” (som kommer att uppgå till minst 500 sidor i tryckt bokform – d v s tyvärr en gigantisk textmassa) som handlar om hela den svenska offentliga och medierade diskussionen och debatten om ras och rasism under den omedelbara efterkrigstiden och som jag hoppas att Carlssons kommer att publicera.
 
Vidare handlar det om två antologier som jag är medredaktör för: Dels om antologin ”Adoption and multiculturalism. Europe, the Americas och the Pacific” som är den första vetenskapliga/akademiska antologin som anlägger ett helt och hållet globalt perspektiv och som har tre utlandsadopterade forskare som redaktörer – utöver mig själv (från Sydkorea/Sverige) Jenny Heijun Wills (från Sydkorea/Kanada) och Indigo Willing (från Vietnam/Australien) och som University of Michigan Press kommer att publicera – och dels om en antologi som ännu saknar en titel som min Karlstads universitet-kollega Peter Wikström och jag står bakom och som samlar ett rejält antal artiklar vilka alla handlar om ras och rasism i ett svenskt/svenskspråkigt sammanhang under efterkrigstiden utifrån nedanstående presentation och definition:
 
”Vi som planerar att sammanställa och ge ut denna antologi har nyligen fått medel från Vetenskapsrådet för att studera olika förståelser av ras och rasism, d v s av rasbegreppet och av termen rasism liksom av uttryck som rasistisk/t och rasist/er o s v. Vårt gemensamma forskningsprojekt koncentrerar sig främst på att undersöka olika samtida diskussioner om ras och rasism som fr a pågår i sociala medier och i internetfora bland s k vanliga svensktalande personer, d v s inte i första hand på ledar- och kultursidorna eller bland myndighetsföreträdare, politiker, ”kändisar”, forskare och ”experter” som diskuterar dessa frågor i etermedierna eller på debattsidorna.
 
I samband med att vi planerade och skrev samman vår forskningsansökan och gick igenom den tidigare och befintliga forskningen insåg vi att inte särskilt mycket har gjorts i forskningsväg vad gäller det svenska rastänkandet och olika sätt att se på ras och rasism i Sverige efter 1945 och kanske framför allt från och med 1960-talet och framåt. Den dominerande tendensen inom svensk forskning, och nog även inom den offentliga debatten i stort, har fram tills nu varit att ha fokus på hur rastänkandet introducerades, etablerades och slog igenom i Sverige under 1800-talets andra hälft och under 1900-talets första hälft i form av bl a rasbiologi, rashygien och rasdiskriminering som både kunde handla om dåtidens minoritets- och migrationspolitik.
 
Det saknas m a o en antologi med bidrag som gör olika nedslag i efterkrigstidens och dagens Sverige och som inte handlar om den svenska extremhögern eller om hur Sverige och svenskar har sett på frågor om ras och rasism i andra länder utan om var det specifika svenska rastänkandet tog vägen efter 1945. Visst finns det en hel del forskning om exempelvis den efterkrigstida svenska extremhögern eller om det svenska fördömandet och bekämpandet av segregationen i amerikanska Södern och apartheidregimen i Sydafrika under Kalla kriget men fortfarande saknas exempelvis studier om de specifikt svenska rasdebatterna och rasfrågorna sådana de tog sig uttryck från och med 1945 och fram tills idag.
 
Konkret kan det exempelvis handla om hur det svenska rastänkandet fortsatte att spöka och göra sig gällande inom utrikes- och biståndspolitiken, inom migrations- och minoritetspolitiken, inom medie- och kulturvärlden, i olika kulturproduktioner som både kan vara av textuell, audiell, visuell eller performativ art eller inom skolundervisningen och forskningen som sådan. Det kan också handla om när termen rasism slår igenom i svenska språket, hur den offentliga diskussionen om ras utvecklades på 1940-, 50-, 60-, 70-, 80- och 90-talen, vilka invandrar- och minoritetsgrupper inom landets gränser som kopplades samman med frågor om rasdiskriminering liksom om olika upplysnings- och informationskampanjer om rasism och om olika offentliga debatter om rasism i Sverige som har ägt rum efter 1945 och fram tills idag.”