I dagarna för 75 år sedan inleddes en migrationshistorisk vändning i världen när Västeuropas ”omvända” invandring initierades

I dagarna för 75 år sedan inleddes en migrationshistorisk vändning i världen och fr a i Västeuropa även om människorna som levde på den tiden säkerligen inte förstod det och människorna som lever idag har dessutom i hög grad glömt bort denna vändning.
 
Som en följd av Andra världskrigets slut i Europa inleddes Västeuropas ”omvända” invandring i och med att fördrivningen och ”repatrieringen” av kring 13 miljoner tysktalande från den europeiska kontinentens alla hörn och fr a från Central, Öst- och Sydösteuropa påbörjades i maj 1945 till de ockupationszoner som senare skulle komma att bli Väst- och Östtyskland respektive Österrike.
heimatvertriebene-10-jahre-vertreibung-gr
 
Efter att Andra världskriget även upphörde i Asien i augusti 1945 fördrevs och ”repatrierades” f ö även kring 6,5 miljoner japaner från Stillahavsasiens alla hörn och fr a från Japanska imperiets olika bosättarkolonier i Nordost- och Sydostasien till det på den tiden ockuperade Japan och efter 1955 fanns det därför väldigt få japansktalande personer kvar i Asien och Oceanien utanför dagens Japans gränser.
417Sun73sTL._SX302_BO1,204,203,200_
 
Fram tills Andra världskrigets utbrott 1939 hade (väst)européerna varit utvandrare, bosättare och fr a segrare och befolkat stora delar av den övriga världen i århundraden och i många fall t o m konkurrerat ut de infödda och särskilt gällde det perioden mellan ca 1815-1939 då över 60 miljoner européer utvandrade till den utomeuropeiska världen.
 
I och med krigsslutet och p g a den efterföljande avkoloniseringen inleddes dock efter 1945 en ”omvänd” invandring till Västeuropa som det tyska exemplet kan sägas ha varit ett slags förspel till.
91dpIsNGXXL
 
Uppemot 10% av ovanstående f d axelmakters (d v s Västtysklands, Östtysklands, Österrikes och Japans) invånare kom under 1950-talet att utgöras av ”repatrierade” personer och liknande procentsiffror skulle sedan bl a Frankrike och Portugal få uppleva på 1950-, 60- och 70-talen när miljontals fransk- respektive portugisisktalande ”repatrierades” i takt med att en efter en av kolonierna över haven förlorades. Även Storbritannien, Belgien, Italien och Nederländerna kom också att ta emot 100 000-tals ”repatrierade” personer från sina gamla kolonier under efterkrigstiden.
 
Denna ”omvända” invandringen gällde inte bara vita personer utan också de vita männens icke-vita partners och inte minst ett stort antal s k blandade personer med vita biologiska pappor och icke-vita infödda biologiska mammor liksom även infödda personer som ansågs ha ”kollaborerat” med européerna såsom t ex vissa folkgrupper från Indonesien, berber och judar från Nordafrika eller vissa specifika minoriteter från Sydasien.
 
På samma sätt gällde detta också de ”tyskar” och ”japaner” som ”repatrierades” efter 1945 – åtskilliga av dem var då icke-tyska respektive icke-japanska partners till tyska respektive japanska män och ett stort antal av de biologiska mammor som hade varit tillsammans med och fått barn med tyskar respektive japaner under krigsåren fördrevs likaså liksom deras s k blandade barn.
 
Denna ”omvända” invandringen har dock kommit att hamna i skuggan av den efterkrigstida invandringen till Västeuropa och i-världen (Nordamerika, Europa och Japan) från den utomvästerländska världen och särskilt gäller det den utomeuropeiska flyktinginvandringen som i det närmaste exploderade i omfattning efter Kalla krigets slut på 90-talet och framåt.
 
Arvet efter alla dessa ”repatrierade” västeuropéer, vilka i stort sett alltid förlorade allt de ägde när de fördrevs och vare sig det handlade om Ostpreussen, Banatet, Sudetlandet, Algeriet, Indonesien, Kongo, Eritrea, Vietnam, Tanzania eller Indien, har dock kommit att leva vidare som ett ännu ej helt bearbetat trauma och sår i många västeuropeiska länder och ett konkret politiskt arv är då den västeuropeiska extremhögern som redan när den uppstod under Kalla kriget i det närmaste kom att överbefolkas av ”repatrierade” och i flera länder kom de t o m att spela en avgörande roll för att grunda några av de organisationer som är ursprunget till de högerpopulistiska partier som är verksamma än idag.