Varför vill så få blandade bli kallade blandade och varför blir så många föräldrar till blandbarn så upprörda över att någon/jag talar om deras barn som just blandade?

På sistone har av någon anledning allt fler både föräldrar till blandbarn och blandade själva kontaktat mig på olika sätt och uttryckt att de inte vill att jag fortsätter att kalla deras barn (som ibland kan vara vuxna) eller dem själva (som ibland kan vara ungdomar men oftast vuxna) för just blandade och i många fall vill de inte att jag ska skriva om och forska om dem överhuvudtaget (”sluta kalla mitt barn för blandbarn”, ”kalla mig för h-e inte blandad” o s v).
XXX.jpg
 
Det ska också sägas att genom åren har mängder med både adoptivföräldrar och adopterade kontaktat mig på olika sätt och uttryckt exakt samma irritation och ilska över att jag skriver om och forskar om adoptivbarn/adopterade som en specifik grupp och benämner dem som transras-personer mm (”mina barn är som vilka andra barn som helst förutom att jag inte har fött dem själv, sluta peka ut dem som en specifik grupp”, ”sluta forska om mig nu, jag har inget som helst att göra med andra adopterade och jag ser mig inte ens som adopterad utan jag är bara jag och inget annat” o s v).
 
Med blandbarn och/eller blandad/e menar jag här de/n som har en vit och en icke-vit förälder och denna grupp är då kanske större i Sverige proportionellt sett än i de allra flesta andra västländer då de infödda majoritetssvenskarna har ”blivit ihop med” och fått barn med icke-vita personer ända sedan 1960-talet. Det heter då ibland att Sverige inte bara är ett paradis för utlandsadoptioner utan också ett paradis för s k blandrelationer och blandäktenskap (d v s proportionellt sett i relation till folkmängden).
 
Det finns då idag närmare 200 000 blandade enligt denna definition och många föddes igår (eller så föds de idag) och är därmed 0 år gamla medan andra kan vara i 60-årsåldern vid det här laget och de allra flesta är nog i åldrarna 15-50 just nu skulle jag tippa på.
 
Av dessa 200 000 blandade är cirka 30 000 blandade afrosvenskar (d v s svarta blandade, och nästan alla har då en svart pappa och en vit mamma) och åtminstone 70 000 om inte fler än så har asiatisk bakgrund (d v s blandade asiater, och nästan alla har då en asiatisk mamma och en vit pappa) och de resterande 100 000 har då en förälder från den s k MENA-regionen eller Latinamerika eller för den delen från Sydasien och andra delar av världen samt en vit förälder.
 
Till viss del handlar nog irritationen, kritiken och ilskan om att jag själv inte är blandad och att det anses konstigt att jag därför engagerar mig i och intresserar mig för gruppen. För min del har det dock handlat om att i alla fall jag anser att det finns många likheter och paralleller mellan adopterade och blandade och många adopterade är dessutom blandade.
 
Jag anses därmed s a s inte ha någon som helst rätt att representera de blandade i landet då jag själv är adopterad och inte blandad på något sätt (det har jag f ö ett DNA-testbevis på, d v s jag är 100% asiat genetiskt-medicinskt sett och har osannolika 0% vita europeiska gener i min kropp).
 
Alltmer tror jag dock att det faktiskt handlar om beteckningen (att namnge någon/t betyder ju också i förlängningen att kategorisera, räkna och definiera och därför i sämsta fall att stigmatisera, exkludera och essentialisera) blandade i sig och bakom aversionen mot benämningen blandade hittas antagligen också en önskan om att inte vara en specifik demografisk subkategori trots att 200 000 personer är en rejält stor grupp i ett så befolkningsmässigt litet land som Sverige (de adopterade är då t ex bara 60 000) och därmed om en önskan om att helt enkelt bara ”få vara ifred”, vilket i slutänden innebär att få vara svensk och inget annat (”jag vill inte att du ska göra att mitt barn sticker ut”, ”jag vill inte sticka ut” o s v).