När jag var ”Erik Johansson”

Det första spåret efter BSS (d v s Bevara Sverige Svenskt), som är det direkta ursprunget till dagens SD, i en tryckt svenskspråkig dagstidning och som härrör från organisationen självt (d v s inte en ”utomstående”-rapport som handlar om att BSS har gjort eller sagt det och det) härrör från Aftonbladet den 12 november 1979 och handlar om ett inlägg undertecknat ”Erik Johansson”.
94419287_10157412617240847_6444325177533661184_n.jpg
 
”Erik Johanssons” text kan sägas ha satt standarden för den ideologiska och idéhistoriska strömning som fortfarande delvis genomsyrar dagens SD: Det finns fr a en tydlig s k vänsternazistisk ådra i artikeln som gjorde att fr a ett flertal gamla s k lindholms(vänster)nazister från krigsåren piggnade till och attraherades av BSS och senare av SD då många av dem hade uppfattat att både Sveriges nationella förbund och Nysvenska rörelsen var för (hög)borgerliga och för intellektuella och akademiska och därmed (höger)elitistiska av sig.
 
Denna mer folkliga och populistiska s k vänsternazistiska tendens, som då gjorde att BSS skiljde sig från de två stora högerextrema organisationerna som existerade 1979 när BSS bildades, d v s just Sveriges nationella förbund och Nysvenska rörelsen, hade inte heller varit särskilt närvarande i Nordiska rikspartiet som mer var ett klassiskt nazist(sekt)parti och därmed ett dödfött projekt enligt de allra flesta som tillhörde den svenska s k nationella rörelsen på den tiden.
 
Bakom signaturen ”Erik Johansson” hittades BSS och senare SD:s första chefsideolog Leif Zeilon/Ericsson, som skrev eller deltog i att skriva i stort sett allt som BSS och senare SD producerade i textväg av mer avancerad och ideologisk art ända fram tills att han bröt med SD och bildade utbrytarpartiet Hembygdspartiet på 90-talet.
 
”Erik Johansson” var också den ”pseudonym” som jag själv valde att anta när jag under flera år prenumererade på och var medlem i alla högerextrema periodiska skrifter och organisationer som existerade under 90-talets första hälft som en slags bisarr antifascistisk hommage till Leif Zeilon/Ericsson. Det var då Stieg Larsson som ”lärde upp” mig att både ha respekt för och ha ”koll” på Zeilon/Ericsson och som fick mig att förstå att han var ”hjärnan” bakom både BSS och SD. Under många år köpte jag/”Erik Johansson” även allt som den svenska s k nationella rörelsen producerade i form av böcker, romaner, diktsamlingar, CD-skivor och video- och DVD-filmer (jag lade i stort sett hela min privatekonomi på att ”föda” den samlade svenska extremhögern på den tiden) och jag hade också under flera år telefon- och brevkontakt med ett flertal kända personer inom den dåtida svenska s k nationella rörelsen och kallade mig då alltid ”Erik Johansson”.
 
Ibland kunde jag samtala med gamla s k lindholmare och nysvenskar i timmar liksom med SD:are och Riksfronten-medlemmar och ”pumpa” dem på information om allt från ”internkunskaper” och anekdoter som bara de svenska s k nationella känner till, till information om kommande möten, demonstrationer, aktioner och vit makt-musikkonserter och fr a fick jag höra så mycket skvaller om den och den och det och det.
 
Som ”Erik Johansson” fick jag t ex veta sådana idag helt meningslösa kunskaper som att den gamle östgötske SS-veteranen Ingemar Joelsson/Donar inte hade blivit mördad – han hade drunknat i ett badkar på ett hotell nere i Småland om jag inte minns fel – samt att den svenska s k nationella rörelsens viktigaste finansiär under flera decennier ingenjör Carl Ernfrid Carlberg faktiskt just blev ”mördad” av sin siste underhuggare och springpojke (en av Carlbergs första underhuggare och springpojkar var f ö den blivande professorn i etnologi och tv-kändisen Mats Rehnberg) Björn Lundahl (Carlberg bad helt enkelt Lundahl att döda denne).
 
Dåtidens SD:are kunde bl a upplysa mig om att konflikten mellan de österrikiska och italienska högerextremisterna bottnade i den aldrig avslutade konflikten om Tyrolen, att SD:arna internt kunde skämta om att den och den ordföranden för den och den SD-avdelningen var ”vår Sturmbannführer” där och där samt att den dåvarande SD-ledaren ”vänstrade” med en nazist i Nordiska rikspartiet med tanke på dagens nyhet att Åkesson nu skiljer sig från Erixon.
 
Fr a fick jag veta sådana meningslösheter som att den och den hade problem ”med flaskan”, att den och den hade ett syskon som var utlandsadopterad eller att den och den var son/dotter till den och den gamle nazisten och det är nog åren som ”Erik Johansson” som jag forfarande gör att jag än idag har ett visst intresse för den typen av knappologisk (och även biologisk) kunskap om den svenska s k nationella rörelsen.

En kommentar

  1. Pingback: När jag var ”Erik Johansson” — Tobias Hübinette | Skogsnytt