Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har minskat sedan 2004 men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt

Överrepresentationen av utomeuropeiska invandrare i brottsstatistiken har gått ned sedan 2004 även om den är fortsatt relativt hög men sedan dess har överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” ökat kraftigt och den är nu i stort sett på samma nivå som den förstnämnda gruppens överrepresentation var 2004:
 
 
Den nya rapporten ”Den ojämlika brottsligheten Lagföringsutvecklingen i demografiska och socioekonomiska grupper 1973-2017”, som Olof Bäckman, Felipe Estrada, Anders Nilsson och Fredrik Sivertsson vid Stockholms universitet står bakom, visar med all önskvärd tydlighet att brottsligheten har gått ned överlag i Sverige sedan 1970-talet och att överrepresentationen bland utomeuropeiska invandrare var som störst/högst 1992-2004 vad gäller att lagföras men därefter har den gått ned.
 
 
Samtidigt visar rapporten att överrepresentationen bland de s k ”andrageneration:arna” har gått upp rejält sedan 00-talet samtidigt som brottsligheten i övrigt har gått ned och de s k ”andrageneration:arna” är idag tyvärr den grupp som uppvisar den största/högsta överrepresentationen i landet vad gäller att lagföras.
 
 
I åtskilliga västländer är det ”normala” att invandrarna begår mer brott än den infödda majoritetsbefolkningen samt att invandrarnas barn begår mindre brott än sina invandrade föräldrar men i Sverige sticker då de s k ”andrageneration:arna” ut och med all sannolikhet handlar det främst om de s k ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund.
 
 
Varför det går så dåligt för så många s k ”andrageneration:are” med utomeuropeisk bakgrund just i Sverige är det dock ingen som vet mer än att en hög andel av dem har växt upp i fattigdom och i segregerade miljonprogramsområden samt misslyckats i skolan.
 
 
Att så här tydligt peka ut de s k ”andrageneration:arna” som den grupp som är allra mest överrepresenterad i den svenska brottstatistiken riskerar naturligtvis att ytterligare stigmatisera och stereotypisera pojkarna, tonårskillarna och de unga vuxna männen i miljonprogramsområdena för det är då dem det handlar om.
 
 
Själv brukar jag ibland tänka att ett mått på hur det går för de s k ”andrageneration:arna” är hur många av dem som lyckas bli doktorander vid någon svensk högskola och tyvärr är det så att varje gång jag tittar efter i Universitetskanslerämbetets siffror så handlar det om en handfull per år och vissa år kan s k ”andrageneration:are” vars föräldrar har invandrat från exempelvis Afrika uppgå till mellan 1-2 personer i hela landet.
BRA.jpg
95371909_1404823583198380_2701774315992383488_n.jpg”Brottsligheten har minskat i alla grupper i samhället, visar en ny studie från Stockholms universitet.
 
 
Under en 40-årsperiod märks flera trendbrott:
Överrepresentationen bland utlandsfödda är inte längre lika stor. Däremot löper deras barn i dag en större risk att lagföras än sin föräldrageneration.”
 
 
 
 
”Den så kallade överrepresentationen för utlandsfödda män – födda utanför Europa, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland – var som högst mellan 1992 och 2004. Då låg den på runt 2,5, vilket betyder att lagföringar för denna grupp var två och en halv gånger vanligare än för personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar.
 
 
I slutet av den undersökta perioden har överrepresentationen minskat till cirka 2,0. Samtidigt har överrepresentationen för utlandsfödda män från västländer under samma period gått från cirka 2,0 till 1,6.”
 
 
(…)
 
 
”Men barn till utlandsfödda bryter mönstret.
 
 
Även för denna grupp, här definierad som personer med båda föräldrarna födda utomlands, har antalet lagföringar visserligen minskat. Men minskningen är mindre kraftig, vilket gör att barn till utlandsfödda i dag har en överrepresentation på 2,4 (avser män). Detta att jämföra med 1,6 i början av 1980-talet och 2,0 i mitten av 1990-talet.
 
 
Siffrorna sticker ut från tidigare svensk forskning.
 
 
– Främst är det narkotikabrotten som bidrar till att den här gruppen går om de utlandsfödda i överrisker, säger Anders Nilsson, professor i kriminologi.
 
 
Brytpunkten kommer under 2000-talets början.
 
 
Vad ser du för förklaringar?
 
 
– Det är knepigt att svara på, men en faktor som skulle kunna bidra är segregation. Vi visar ju i studien att även social bakgrund spelar roll. Men varför de här två grupperna går isär är svårt att förklara. Det kan handla om saker som vi inte har kunnat titta på – till exempel om det rör sig om barn till arbetskraftsinvandrare eller flyktingar.”