En virtuell-digital ”husesyn”

Efter att vid det här laget ha spenderat alltför många dygn i sitt eget hem kan en väl för en gångs skull bjuda på lite virtuell-digital ”husesyn”:
93873286_10157387259135847_8690802714990346240_n.jpg
 
Jag bor då inte stort och inte heller på en s k fin adress (min horror vacui-präglade tvåa i miljonprogramsområdet Flemingsberg, där det tyvärr skjuts en del titt som tätt, kostade då 180 000 kr för kanske tio år sedan) men genom åren har jag trots allt ändå lyckats samla på mig en del vackra och även i vissa fall påkostade ting.
93375836_10157387265730847_2353255097359663104_n.jpg
93516883_10157387270350847_7625733267479592960_n.jpg
93481267_10157387267985847_4229992416565788672_n.jpg
93378161_10157387263370847_5363534779624980480_n.jpg
93383272_10157387265055847_3452034562060713984_n.jpg
Det handlar bl a om ett antal klassiska klockor (kanske lite väl många Longines-ur dock, vilket måhända kan tyckas vara lite vulgärt), ett antal praktfulla jugendpjäser från Württembergische Metallwarenfabrik (det finns då en orsak till att jag just vad gäller Tyskland så ofta har besökt Baden–Württemberg utöver Bayern och naturligtvis Berlin, Dresden och Hamburg) och ett antal Swedish Grace-verk (Bukowskis säljer då ofta svenska art déco-verk till helt okej priser).
 
93851403_10157387294385847_2510059293865148416_n.jpg
93546192_10157387271490847_1675650841647775744_n.jpg
Vidare gäller det ett antal smått dyrbara reproduktioner av tapeter från bl a Vinterpalatset i Sankt Petersburg, från den franska Troisième République/belle époque-perioden och från William Morris utsökta Water House i London (liksom alltför mycket chinoiserie och japonism) samt ett antal relativt kostsamma reproduktioner av tyger från bl a Huset Tudors, Österrike-Ungerns och Venedigs La Serenissima-guldålder (liksom återigen alltför mycket chinoiserie och japonism men är en adopterad från Östasien så är en, d v s då blir det väl som det blir).
 
93277497_10157387269715847_7681292272930914304_n.jpg
93519801_10157387294525847_8674787078296305664_o.jpg
94422120_10157387269275847_290580470586933248_n.jpg
Slutligen rör det nog alltför dyra/många lampor, lampetter (gärna nybarock), piedestaler (av alla de slag om sanningen ska fram), äkta mattor (Brittiska imperiets zieglermattor är i alla fall min favorit men det är jag väl inte ensam om i anglofila Sverige), ramar (centraleuropeisk Sezession-stil är naturligtvis att föredra för min del), speglar (gärna gustavianska sådana men dem gillar väl alla svenskar men alltför mycket gustavianskt får en samtidigt nästan att vilja bära peruk och vitsminka sig), byster (av alla ens hemska ”guilty pleasure”-idoler så klart), skulpturer (jag har dock tyvärr en förkärlek för den italienska fascistiska och tyska nationalsocialistiska klassicistiska stilen med alla sina vita, nakna och våldsamma machomän), bonader (medeltida och nymedeltida), medusahuvuden och andra artefakter (såsom bl a flakonger, konsoler, smyckesskrin och bokstöd mm som väl ibland härrör från Europas borttynade och ruinerade högborgerlighet liksom störtade och ihjälslagna aristokrati) tillverkade av främst metall, porslin, glas, majolika och marmor som har ropats in på olika auktioner och som minner om allsköns fallna och försvunna imperier för att inte tala om alla böcker, kartor, frimärken och mynt (medan kläderna då är en historia för sig med alla persedlar, huvudbonader, väskor och skor som härrör från och/eller påminner om både de ryska, brittiska, franska, österrikiska och japanska imperierna hur oetiskt och obehagligt det än kan låta).
93476697_10157387259895847_287249792168361984_n.jpg
93991548_10157387298175847_7930508806843269120_o.jpg
92956310_10157387260485847_496103374484144128_n.jpg
93398557_10157387274255847_6834729106215534592_n.jpg