Om den f d pro-nazisten Karl Vennbergs lek med elden och om Birgitta von Rosens/Wolfs stöd till de svenska 2 junirörelsen-sympatisörerna 1977 som greps i samband med ”Operation Leo”/”Ebba grön”

I KB:s digitala tidningsartikelarkiv hittar en verkligen alla ”hemligheter” om alla ”kändisar”:
 
1949 lekte poeten, författaren, redaktören mm Karl Vennberg uppenbarligen med elden genom att ”hint:a” om att han en gång själv hade tillhört den s k nationella rörelsen: ”Man blir lite skrämd när man känner igen tongångarna från Nationell Tidning 1934”, skrev han då i en krönika i Aftonbladet under sensommaren när han befann sig på Kymmendö i Stockholms skärgård.
93695799_10157369996360847_9070973914154270720_n.jpg
Den mytomspunne ”kulturvänstern”-kulturradikalen Karl Vennberg var då bl a litteraturkritiker och kulturchef på syndikalistiska Arbetaren och mångårig kritiker och kulturchef på socialistiska Aftonbladet i hela två decennier och Vennbergs roll på Aftonbladet kan sägas ha motsvarats av Olof Lagercrantz dito på Dagens Nyheter under den svenska efterkrigstiden vad gäller inflytande, och inte minst i samband med den s k 68-vänsterns framväxt. Vennberg var då bl a den som släppte in den s k 68-vänsterns ”orakel” och ”chefsideolog” Jan Myrdal på Aftonbladets kultursidor och Vennbergs betydelse för den s k nya vänsterns framväxt på 1960- och 70-talen kan s a s inte underskattas.
 
På 1930- och 40-talen lät dock Vennberg publicera sig i den svenska s k nationella rörelsens olika tidningar och tidskrifter och bl a i Den Svenske Nationalsocialisten och i Sverige-Tyskland men också just i Sveriges nationella förbunds partiorgan Nationell Tidning såsom denna s k kampdikt från 1936.
 
Och ännu en mytomspunnen person, nämligen grevinnan Birgitta von Rosen som som gift hette Birgitta Wolf, visar sig på 1970-talet nu inte bara ha stöttat de fängslade (väst)tyska RAF-aktivisterna, som hon t o m genomförde en egen hungerstrejk för, utan också de svenska anarkisterna och vänsteraktivisterna som ”hängde” runt den (väst)tyske 2 junirörelsen-aktivisten Norbert Kröcher och dennes ”cell” på Södermalm Kommando Siegfried Hausner, som efter RAF:s ockupation av den västtyska ambassaden i Stockholm planerade att kidnappa det dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon.
 
Birgitta von Rosen var då dotter till det s k ”överklassnazistiska” paret greve Eric von Rosen och grevinnan Mary von Rosen och därmed nära släkt med Hermann Göring och innan kriget var hon medlem i Sveriges fascistiska kamporganisation (SFKO) och ryktet säger att även Birgittas bror Carl-Gustaf von Rosen, som sedermera skulle bli världsberömd för sin vänskap med Etiopiens kejsare Haile Selassie och för sitt livslånga stöd till etiopierna och mot den italienska och europeiska imperialismen och kolonialismen i Afrika, också han var medlem i SFKO innan kriget.
 
Birgitta, som bl a översatte Hanns Heinz Ewers kioskvältarroman om SA-hjälten/martyren Horst Wessel till svenska, flyttade sedermera till Tyskland efter ett nazistiskt bröllop (med tysken Albert Nestler) som hette duga (bl a var det antagligen det första och det sista bröllopet på svensk mark när Horst Wessel-sången spelades och när en magnifik blomsterkrans från självaste A.H. fanns på plats i kyrkan) och under kriget stod hon både nära Göring och Goebbels liksom (självklart) A.H.
 
Efter kriget blev Birgitta sedan en s k rikskändis i Västtyskland som ”fångarnas ängel” då hon engagerade sig för brottslingar, kriminella, interner och fångar liksom även för hemlösa och övergivna barn, barnhemsbarn och fosterbarn. Även i Sverige var hon aktiv efter kriget och bl a deltog hon i att grunda Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM).
 
Någon gång på 1970-talet verkar Birgitta ha vänsterradikaliserats och möjligen under inflytande av sin son vänsteraktivisten och journalisten Peter Nestler, som Göring ”himself” f ö döpte en gång i tiden, och som jag själv träffade i Stockholm förra året när han visade sin film Tod und Teufel på Filmhuset, som handlar om hans farfar greve Eric von Rosen.
 
År 1977, efter att ”Operation Leo” eller ”Ebba grön” hade ägt rum och Norbert Kröchers svenska kamrater i Stockholm hade gripits, engagerade sig Birgitta tydligen även för dem samtidigt som hon stöttade de fängslade RAF-ledarna i Stammheim i Västtyskland.