Landets invandrar- och minoritetsgrupper är med största sannolikhet långt mer drabbad av dödsfall p g a viruset än majoritetssvenskarna

Journalisten och författaren Nuri Kino tar nu på alla sätt och vis ”bladet från munnen” och larmar så högt han bara kan i gårdagens i SvD i form av en tvåsidig bildsatt huvudledare som tidningens ledarredaktör Tove Lifvendahl har tagit in och som handlar om att de kristna minoritetsinvånarna från den s k MENA-regionen är proportionellt sett kraftigt överrepresenterade bland de som specifikt dör av viruset.
 
 
Detta är då tredje eller möjligen fjärde representanten för en invandrar- och minoritetsgrupp som självmant gör detta (d v s larmar genom att gå ut i det majoritetsvenska majoritetssamhällets svensktalande offentlighet och berätta om att just hens grupp dör av viruset i oproportionerliga mängder och det är då inte SD:arna som går ut och larmar och säger att den och den invandrargruppen är hårt drabbad utan representanter för gruppen själv som gör det) med risk för att ytterligare stigmatisera en hårt stigmatiserad grupp som i huvudsak bor i de redan hårt stigmatiserade miljonprogramsområdena då risken är stor att många majoritetssvenskar som inte bor i miljonprogramsområdena (de allra allra flesta av landets majoritetsinvånare bor då numera inte i ett miljonprogramsområde och besöker oftast inte ens miljonprogramsområdena längre) nu redan kopplar invandrar- och minoritetsinvånarna från miljonprogramsområdena till viruset.
 
 
I Sverige räknar och redovisar vi som bekant bara juridiskt kön (t ex att de allra flesta som dör är män), biologisk ålder (t ex att de allra flesta som dör är över 70 år gamla) och regional härkomst (t ex X antal värmlänningar och X antal östgötar har hittills dött av viruset) och inte t ex ras, etnicitet, språk och religion vilket många andra länder på jorden gör – i USA och Storbritannien t ex går det nu att få veta att X antal svarta amerikaner och X antal brittiska asiater har gått bort av viruset.
 
 
Själv är jag dock personligen helt för det som Nuri Kino nu gör idag – d v s jag har en enorm respekt för landets alla 100 000-tals och åter 100 000-tals antirasister som är livrädda för att utomeuropéerna, minoriteterna, flyktingarna och ”Orten” nu ska stigmatiseras än hårdare bland landets majoritetsinvånare men jag tror ändå att det är rätt om även Sverige nu börjar redovisa att de som verkligen dör av viruset i huvudsak (d v s proportionellt sett, och vi talar då om extrema överrepresentationer som närmast är helt osannolika) är invandrar- och minoritetsinvånarna och inte majoritetssvenskarna även om naturligtvis även majoritetssvenskar dör av viruse.
 
 
Den svenska antirasistiska färgblindheten som verkligen hatar allt vad siffror, data och statistik heter kanske inte alltid är dålig och kanske skyddar landets invandrare och minoriteter (d v s även jag som om och om igen attackerar antirasismen/antirasisterna kan så klart vara självkritisk) men denna gång tror jag dock att den stjälper ”Orten” och utomeuropéerna mer än att den hjälper dem:
 
 
 
 
”Mitt folkslag är överrepresenterat bland de som dött av coronaviruset i Stockholm. 43 av de 225 som fram till den 6 april har dött, är assyrier/syrianer. Det är nästan var femte. Jag kände en del av dem, liksom barn eller andra anhöriga till dem. Den yngsta var 56 år, den äldsta 89. Den yngsta hade inga bakomliggande sjukdomar. 7 av de 20 familjer jag varit i kontakt med uppger också att de inte känner till att det skulle finnas några sådana.
 
 
Somaliska läkarföreningen larmade den 24 mars: ”Minst sex av de 15 som dött av coronaviruset i Stockholmsområdet är svensksomalier.”
 
 
Samma kväll ringde jag Gunay Raheb, ordförande för SOUF, syrisk-ortodoxa ungdomsförbundet, och bad om hennes hjälp. Hon och några andra ungdomar med färdigheter i research har hjälpt mig med denna kartläggning.
 
 
Det finns också armenier, kurder, greker och andra med invandrarursprung bland dem som har dött av coronaviruset. Den 4 april skrev Israel Times att nio judar har dött i Sverige och att de därför också är överrepresenterade bland dem som avlidit av viruset. Hur många av invandrat ursprung det rör sig om som dött av covid-19 vet ingen, men närmare hälften enligt flera källor på Stockholms sjukhus.
 
 
(…)
 
 
”På sociala medier syns ett inlägg som en läkare som går i samma kyrka som jag, har skrivit: ”I en månad nu jobbar jag på covid-19 avdelning. Så här många dödsbevis har jag aldrig skrivit. Så här många timmar har jag aldrig jobbat. Så här många timmar har jag aldrig suttit och läst. Alla studier. Alla länder. All statistik. Det som gör ont i hjärtat, det är när någon sitter och säger att mitt folk, assyrier/syrianer har bidragit till att smittan spridit sig för att man inte har skött sig! Det kan jag inte stå tyst för.”
 
 
Jag ringer läkaren, Issa Yacoub Issa. Han är glad åt att jag läst hans inlägg. Han vill gärna prata om hur hans yrkesliv förändrats den senaste månaden. Nu jobbar han enbart med covid-19-patienter och är plötsligt också är ansvarig för många patienter ur hans egna etniska folkgrupp. Han jobbar på Södersjukhuset i Stockholm där han nästan aldrig annars träffar patienter ur folkgruppen.
 
 
Jag frågar varför han skrev sitt upprörda och sorgsna inlägg. Han svarar att det går sådana rykten bland sjukvårdspersonal. Och att det gör honom ledsen, de följde myndigheternas rekommendationer och ska därför inte behöva pekas ut som smittspridare. När jag frågar honom vad han tror det beror på, att vi som folkgrupp är överrepresenterade, svarar han att det dels är sättet vi umgås på men att han också har hittat en studie som visar på att det är genetiskt, att vi är mer mottagliga för viruset.
 
 
– Jag har letat och letat efter andra orsaker än de kulturella, och har bland annat hittat en studie från USA där man sett att människor med ursprung från Medelhavsområdet har genetiskt uttryckt mer benägenhet för utveckling av svårare ARDS (akut inflammatoriskt tillstånd med respiratorisk svikt), genom fler receptorer som är mottagliga för covid-19.
 
 
På samma sjukhus jobbar en annan läkare jag känner, min syssling Eva Akay.
 
 
– Jag är självklart också ledsen över att så många ur vår folkgrupp drabbats, jag får också många privata samtal, det får alla vi läkare i folkgruppen, tiotals samtal varje dag från oroliga anhöriga till folk som är sjuka, också från sådana som själva visar symptom. Det är en jättesvår situation. Jag börjar redan bli trött, men jag biter ihop. I dag har jag, utöver mitt skift på sjukhuset, pratat med några släktingar och vänner som antingen själva är sjuka eller som har sjuka släktingar, bland dem min morbror och min moster som smittats.
 
 
Donna-Petra Shaheen jobbar på Södertälje sjukhus, och är en ganska känd profil i den assyriska/syrianska folkgruppen. Hon har jobbat med bistånd, varit engagerad i föreningslivet och i en av kyrkorna. När jag når henne mellan två arbetspass säger hon att vi alla måste fortsätta hjälpas åt att stoppa smittan från att spridas. Viruset drabbar alla – patienterna som kommer till sjukhuset har olika etnisk bakgrund och är i blandade åldrar – en del är relativt unga och tidigare väsentligen friska.
 
 
Shaheen vill att vi hjälps åt att nå alla Södertäljebor och om och om igen poängtera social distans och försiktighet. Det är viktigt att tänka på hur vi umgås, skjut upp sociala event och träffar till senare om det går, eller genomför ceremonierna på ett annat sätt som minskar smittspridning bland befolkningen. Hon finner studien som Issa Yacoub Issa hänvisar till intressant och hoppas att man fortsätter forska på ämnet för att se om det finns en säker koppling mellan genetiska skillnader och hur sjukdomen uttrycker sig.
 
 
Jag är sedan en månad isolerad med min mamma, jag har pausat hemtjänsten, färdtjänsten, allt. Jag hjälper mamma i stället. Hon har svår astma, struma, hjärt- och kärlsjukdomar och sitter i rullstol. Varje gång vi under dagtid öppnar balkongen hör vi ambulansers sirener. Våra telefoner går varma. Vi ringer släktingar och vänner som insjuknat. Vi hör hur de kämpar för att andas, för att kunna yppa några ord.
 
 
Min älskade faster, som varit som en farmor för mig under hela min uppväxt smittades av hemtjänstpersonalen, hon är också inlagd på lasarettet. De första dagarna var hennes tillstånd kritiskt, men prognosen verkar god, hon kanske får lämna sjukhuset snart.
 
 
Efter att jag har skrivit klart denna text letar jag upp min mobil för att ringa min morbror Samuel som är gift med min moster. Morbror har legat på Södertäljes sjukhus i flera veckor, kämpat för sitt liv. Jag ser ett nytt sms. Min äldsta morbror har också tagits in och diagnosticerats för covid-19.
 
 
Detta är en tragedi som drabbat de flesta av oss, på ett eller annat sätt.
 
 
Vi försöker trösta de som förlorat någon, vi försöker stoppa smittan från att spridas. Och vi fäller tårar. Vi har gått igenom mycket, mamma, min släkt och jag, förföljelse, hat, kidnappningar, mord och flykt. Nu detta. Ännu en kniv i våra hjärtan. En som vrids om, om och om igen.”