I år har det gått 75 år sedan den förste som använde termen ”rasism” på svenska (och i skrift) gick bort

Segerstedtstiftelsens Ulla Berglindh uppmärksammar i GP att det i år har gått 75 år sedan de svenska liberalernas antagligen störste antifascist gick bort – d v s Torgny Segerstedt.
 
Segerstedt är ju mest förknippad med Göteborg p g a hans mångåriga chefsredaktörskap för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) och inte många vet att han faktiskt också är värmlänningarnas antagligen störste antifascist då han föddes och växte upp i Karlstad under den s k unionstiden och likt otaliga andra värmlänningar gifte han sig också ”över Kölen”, d v s med en norrman och just i hans fall med en norska då han var hetero.
 
Det ironiska är att Segerstedt växte upp i samma kvarter och stadsdel som värmlänningarnas antagligen största artist någonsin Zarah ”Die Leander” Leander och det är ju tyvärr också så att Värmland mer än något annat landskap verkar ha ”producerat” fler högerextremister och pro-nazister än något annat landskap i landet per capita eller åtminstone prominenta sådana som antingen blev s k rikskändisar eller t o m världsstjärnor såsom i ”Die Leanders” fall.
 
Segerstedt bör inte minst lyftas fram så här 75 år efter hans bortgång för att han antagligen var den förste svensktalande som använde sig av termen ”rasism” i tryckt skrift i en GHT-ledare från 1938 som handlade om Nazi-Tyskland eller för att vara exakt den förste som hade svenska som förstaspråk och som bodde och levde i Sverige för att gardera mig mot finlandssvenskarna, ukrainasvenskarna och estlandssvenskarna och inte minst för alla miljontals svenskamerikaner som fortfarande talade svenska i USA:s jättestäder och i Minnesota och Mellanvästern på Segerstedts tid, och bland vilka åtskilliga mycket väl kan ha använt detta ord i både tal och i skrift innan Segerstedt gjorde det.
 
Ordet ”rasism” kom dock inte att slå igenom i svenska språket, inom den svensktalande gemenskapen och bland de svensktalande förrän kring 1968, då användningen av ordet kom att explodera så Segerstedt var m a o många långa decennier före sin tid.
 
Och själv har jag under mina (pendlar)år i Karlstad och Värmland ”roat” mig med att söka upp de få synliga minnen av Segerstedt som hittas i hans gamla hemstad, och de är då inte särskilt många och kanske då göteborgarna ju har ”claim:at” Segerstedt så till den milda grad att han nog uppfattas som en göteborgare idag av både de allra flesta av dagens värmlänningar och de allra flesta av dagens göteborgare. Tidigare hade de tyvärr alltför många och tyvärr alltför aggressiva lokala högerextremisterna i Karlstad tyvärr gjort alltför mycket åverkan på kommunens informationstavla om Segerstedt så att den nästan var oläslig och full med inristade s k solkors och svastikor men som tur är har kommunen nu bytt ut den gamla skylten mot en ny sådan.
Segerstedt.jpg
 
 
”Vad finns kvar i det kollektiva minnet av Torgny Segerstedt nu 75 år sedan han gick ur tiden?
 
Ett par gator med hans namn, en granitobelisk, en grav, en sal på Göteborgs universitet, ett par bronsbyster i Sverige och Norge. En spårvagn. I Göteborg en stiftelse och en vänförening som genom symbolhandlingar vill hålla hans namn levande med en Frihetpenna, en Frihetston, en gästprofessur, skol-och universitetsstipendier samt ett nationellt resurscentrum, Segerstedtinstitutet.
 
Den 15 mars 1945 skrev Torgny Segerstedt sin sista IDAG-artikel i GHT – Göteborgs Handels-och Sjöfarts-Tidning, en av de få svenska tidningar som under 30-40-tal stod fast i sin kritik mot Hitlertyskland. Två veckor senare avled han, utan att få uppleva krigsslutet och de nordiska ländernas frihet, som legat honom så varmt om hjärtat. Han var huvudredaktör för GHT i nästan trettio år, skrev tusentals artiklar, kämpande för yttrande–och tryckfrihet, mänskliga rättigheter och demokratiska värden, mot extremism, rasism och dogmatism, mot den svenska samlingsregeringens eftergiftspolitik.
 
Idag, då de traditionella medierna kämpar mot en tsunami av sociala medier och faktaresistens är det viktigt att han blir ihågkommen, att hans röst och det löfte han avgav till GHT:s läsare förblir en levande ledstjärna. Han ville ”med ett klart och tydligt ståndpunktstagande förena ett vederhäftigt och sakligt framställningssätt”.
 
Han var en dåtidens centralgestalt med kontaktnät inom politik, vetenskap, religion, publicistik, ekonomi. Aktiv i debatter och brevväxlingar, utmejslande frågeställningar, argumenterande för sina ståndpunkter.”