Nytt reportage om rasism mot och rasdiskriminering av asiatiska kvinnor i Sverige

Andra delen av Smålandspostens Bo Ströbergs just nu pågående stora artikelserie i sex delar om rasism i dagens Sverige handlar om rasism mot och rasdiskriminering av (nordost- och sydost)asiater och specifikt asiatiska kvinnor och bygger på en intervju med barnmorskeassistenten och egenföretagaren Merlita Malmström från Filippinerna som är bosatt i Växjö kommun som berättar om hur det känns att alltför många icke-asiater i Sverige uppfattar och upplever asiatiska kvinnor i enlighet med rasstereotypen att de ”alla” är underdåniga, semiprostituerade och ”lätta att få i säng” (liksom för den delen att samtliga asiatiska kvinnor är heteros samt att alla asiatiska kvinnor är eller vill bli tillsammans med enbart icke-asiatiska män):
Namnlöst (kopia).jpg
 
”Vi släpper inte in asiatiska kvinnor, de har försökt sälja sex här”.
 
Det var vad Merlita Malmström fick kastat rätt i ansiktet av dörrvakten. Växjökrogen åtalades för att vid tre tillfällen ha diskriminerat totalt nio asiatiska kvinnor – någon upprättelse fick de aldrig. Åtta år senare har såren fortfarande inte läkt.”
 
 
“I mars 2012 kunde man läsa i Smålandsposten om Växjökrogen Harry’s särbehandling av kvinnor med asiatiskt utseende. Några veckor tidigare hade Merlita Malmström och hennes två döttrar blivit stoppade i dörren. I tidningen berättade hon att vakten sagt att de inte släppte in asiatiska kvinnor för att de hade försökt sälja sex på krogen.
 
”Alla andra i kön tittade på oss. Det var fruktansvärt att bli behandlad som en hora inför alla som stod där”.
 
Den 51-åriga egenföretagaren ger intrycket av att vara en väldigt positiv person som hellre ser framåt. Men det är uppenbart att det hon var med om för åtta år sedan har satt djupa spår.”
 
(…)
 
”Det visade sig att fler asiatiska kvinnor hade stoppas med samma motivering och att dessa händelser hade polisanmälts. Ärendena samkördes och i maj väcktes åtal mot krogägaren och ett antal vakter för tre fall av olaga diskriminering mot sammanlagt nio kvinnor.
 
Ägaren och hans anställda nekade till diskriminering. Deras förklaring var att man hade fått uppgifter från en polis om att ”thailändska kvinnor” ägnade sig åt prostitution och man uppmanades att vara vaksam.
 
När händelsen gick till åtal var Merlita Malmström övertygad om att rättvisa nu skulle skipas. I en tidning hade hon läst en jurist säga att det var ett uppenbart fall av diskriminering. Men under domstolsförhandlingarna kändes det obehagligt.
 
– Vi hade inget biträde och jag upplevde det som att åklagaren och försvarsadvokaten bara gjorde det de skulle för att hålla skenet uppe. Krogvakterna sa att de hade sett på långt håll att vi var prostituerade. Det var inget som ifrågasattes. Hur kan man se sådant? Åklagaren sa ingenting. Jag blev jättearg och var tvungen att bita ihop. Rättegången var en ny kränkning. Det var hemskt.
 
Redan när hon lämnade rättssalen kände hon på sig hur det skulle sluta. Och när domen föll ett och ett halvt år senare gick tingsrätten helt på försvarets linje. I domslutet står det att krogägaren ”anses ha haft ett legitimt syfte när han genom sin instruktion till de anställda ville förhindra fortsatt brottslig verksamhet på restaurangen”. Tingsrätten skriver också att ordningsvakterna ”har berättat att de gjorde en individuell prövning av kvinnor med östasiatiskt utseende och hade man misstanke om prostitution blev de nekade tillträde”.
 
Kvinnorna var inte kända av vakterna och ingenstans i domen framgår det vad de grundade sina misstankar på, om det som döljs med skrivningen ”individuell prövning” är något annat än vakternas generella föreställningar om asiatiska kvinnor.
 
Domstolen slår fast att det ”inte finns något över huvud taget som tyder på att de aktuella målsägandena varit inblandade i prostitution”. Men det spelar tydligen ingen roll.
 
Tingsrättens resonemang är motsägelsefullt. Å ena sidan menar man att krogen inte bröt mot diskrimineringsförbudet eftersom det avgörande motivet för agerandet inte var kvinnornas etnicitet utan att man trodde att kvinnorna var prostituerade. Visserligen obefogat, men ändå. Å andra sidan konstateras att det enbart var ”kvinnor med östasiatiskt utseende” som utsattes för denna bedömning (Thailand och Filippinerna ligger för övrigt i Sydostasien). Det är alltså legitimt att kategorisera kvinnor av en viss etnicitet som potentiella prostituerade så länge man gör det i brottsförebyggande syfte.”
 
(…)
 
”Samtidigt berättar ett par av de drabbade kvinnorna att processen varit jobbig men att det är värt det, de kämpar ju för sin värdighet. Och det handlar om mer än personlig upprättelse:
 
”Vi kämpar för jämlikhetens skull, för demokratin. Vi vill göra våra röster hörda. Sådant här ska inte hända i vårt samhälle. Speciellt inte i ett modernt samhälle som Sverige. Jag menar… vi pratar om Sverige. Hallå!”
 
Men i juni 2014 meddelar Göta hovrätt att domen från Växjö tingsrätt kvarstår. Och i februari 2015 säger Högsta Domstolen nej till att pröva fallet, då det inte anses ha något värde för att pröva rättstillämpningen.”
 
(…)
 
”När vi träffas är det på dagen åtta år sedan hon och hennes två döttrar hindrades från att komma in på krogen och pekades ut som horor. Inget att fira, varken för Merlita Malmström eller svenskt rättsväsende. Någon upprättelse fick hon och de andra åtta kvinnorna aldrig. Tvärtom upplevde de en ny kränkning när samhället sände signalen att det var okej att behandla dem på det sätt som krogen gjorde.
 
– De små asiatiska kvinnorna, varför ska man bry sig om dem, de förstår ju ingenting? Jag kände under hela rättegången att de hade en bestämd uppfattning om oss och att det mest var ett spel, säger Merlita Malmström.
 
Hon har tappat tron på svenskt rättsväsende.”

En kommentar

  1. Pingback: Nytt reportage om rasism mot och rasdiskriminering av asiatiska kvinnor i Sverige — Tobias Hübinette | Skogsnytt