Fröet till dagens SD sattes antagligen 1964 av en av SD:s grundare Sven Davidson, som redan 1964 föreslog att den svenska extremhögern behövde starta ett parti och som 1970 anordnade Sveriges första efterkrigstida demonstration mot invandringen

I min ”eviga” (arkiv- och biblioteks)jakt på när fröet till SD egentligen ”sattes” och grundlades har jag hela tiden tvingats omvärdera och revidera den svenska s k nationella rörelsens efterkrigshistoria och inte minst ”antedatera” de första spåren av ”SD”:
 
(Stadsfullmäktige)valet 1946 var då sista gången på många decennier som ett svenskt s k nationellt parti ställde upp i val som ett s k nationellt parti: Det handlade om Medborgarförbundet i Helsingborg som erhöll tre mandat och som i praktiken var Sveriges nationella förbunds (SNF) Helsingborgsavdelning men som strax därefter återvände till ”fållan” moderpartiet Moderaterna.
 
Även om vissa lokala partier runtom i landet de facto var direkta fortsättningar på s k nationella förkrigstida eller krigstida partier och fortlevde under annat namn runtom i landet såsom t ex Nils Flygs gamla parti Svenska socialistiska partiet (SSP, som f ö just 1946 erhöll ynka 125 röster) vars lokalavdelningar här och där omvandlade sig till kommunpartier så är det ett faktum att den parlamentariska närvaron av folkvalda politiker för den svenska s k nationella rörelsen helt enkelt var över efter kriget.
 
År 1950 lade Sven Olov Lindholms Svensk socialistisk samling (SSS) ned för gott, som tidigare hade kunnat räkna 100-tals kommunala mandat i hela landet under partiets storhetstid innan kriget, och även om Göran Assar Oredsson bildade Nordiska rikspartiet (NRP) 1956 så lyckades detta öppet nazistiska parti sannolikt aldrig erhålla mer än 470 röster i ett val, vilket skedde i 1985 års riksdagsval. Inför 1979 års riksdagsval försökte SNF att ställa upp i val under namnet Högerpartiet, men misslyckades med att samla in det antal namnunderskrifter som på den tiden var nödvändigt för att registrera en partibeteckning och gå till val på densamma.
 
Att Bevara Sverige svenskt (BSS), som senare utvecklades till Sverigepartiet (SvP) 1987 och därefter till Sverigedemokraterna (SD) 1988, var ett slags gemensamt projekt för hela den dåtida svenska s k nationella rörelsen har ju länge varit känt då grundarna kom från både SNF, NRP och även Nysvenska rörelsen (NSR), som till skillnad från konkurrenterna SNF och NRP aldrig ställde upp i något val.
 
En av dem som grundade både BSS, SvP och SD och som både var BSS (första och enda) ordförande och ledamot i ett flertal av SD:s partistyrelser under hela 1980- och 90-talen var ingenjör Sven Davidson, som hade en bakgrund i NSR och som på 1960- och 70-talen var ordförande för nysvenskarnas Stockholmsavdelning. Tillsammans med den f d SNF:aren Christopher Jolin och den f d NRP:aren Leif Zeilon (senare Ericsson) kom Davidson att sakta men säkert grunda, bygga upp och etablera SD under en tid när dagens SD:s ledargarnityr med Jimmie Åkesson i spetsen fortfarande bara var barn och tonåringar (och skinheads). Efter att SD splittrades 2001 följde dock Davidson den falang som bildade Nationaldemokraterna (ND), som han kvarstannade inom fram till sin bortgång 2005.
90241637_10157285331835847_8614642963328270336_o.jpg
 
Nu tror jag mig faktiskt och äntligen ha hittat ”ursprungsfröet” till SD: På senvåren 1964 valde Sven Davidson att lyfta frågan om att nysvenskarna borde bilda ett parti inför detta års val i september på NSR:s sedvanliga årliga s k riksstämma i Malmö. Davidson var uppenbarligen direkt inspirerad av att dagens KD hade bildats tidigare under samma år som Kristen demokratisk samling (KDS) men att döma av referatet från stämman i NSR:s huvudorgan Vägen Framåt erhöll han inget medhåll att tala om från de andra nysvenskarna.
 
Davidson var då på alla sätt och vis före sin tid inom dåtidens svenska s k nationella rörelse och alla som är före sin tid vet att de inte har särskilt många som vare sig förstår, uppskattar och tycker om dem och så var det antagligen även för Davidson åtminstone fram tills att han var med och grundade BSS 1979:
 
Dels föreslog Davidson att nysvenskarna och den svenska s k nationella rörelsen borde och behövde starta ett parti och ställa upp i val och dels uppmanade han stämmodeltagarna att börja vända sig till ”vanligt folk” genom att försöka popularisera NSR:s budskap med känsloretorik. Det handlade helt enkelt om att försöka vinna de breda s k massorna av det s k svenska folket genom att ”appellera till känslorna” och inte fortsätta att verka som en inåtvänd högintellektuell sekt för akademiker och högutbildade, som både NSR och SNF var på 1960-talet och i praktiken under hela efterkrigstiden.
 
Slutligen anordnade Davidson sex år senare det första offentliga mötet och den första öppna demonstrationen någonsin sedan krigsåren som explicit riktade sig mot invandringen på Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm den 12 september 1970. År 1970 hade nämligen andelen utomeuropéer i Sverige för första gången någonsin i svensk historia kommit att överstiga över 0,1%. Det handlade om sammanlagt 12 398 invandrare från Afrika, Asien och Sydamerika som befann sig i landet år 1970 och Davidson menade att denna fortfarande mycket lilla utomeuropeiska minoritet bara var av föraning av vad som väntade Sverige i framtiden och inte minst därför behövde den svenska s k nationella rörelsen modernisera sig och just bilda ett parti.