Daniel Hjorth har gått bort – en av landets ytterligt få austrofiler och kännare av den gamla habsburgska dubbelmonarkin och det gamla Centraleuropa

Författaren, förläggaren, skriftställaren, essayisten och litteraturvetaren Daniel Hjorth har i dagarna gått bort, som var en av landets ytterligt få austrofiler och kännare av den gamla habsburgska dubbelmonarkin och det gamla Centraleuropa (och faktiskt kanske den ende bredvid Jan Olof ”Jolo” Olsson).
89833871_10157259239445847_6723699232336773120_n.jpg

Hjorths första bok om Österrike-Ungern kom ut redan 1980 – Bifigurer och några andra – och hans mest kända bok som har tryckts i flera upplagor och utgåvor var då Kakafoni från 1984 som Henrik Tikkanen illustrerade.

 

Hjorth fortsatte sedan att publicera en strid ström av böcker om Österrike-Ungern och Centraleuropa såsom Passanter (1990), Gränslösa (1995), Kaféliv (1996), Salongsliv (1998), Brunnsliv (1999) och Flyktigt (2005) vilka inte minst visade att han även behärskade den idag tämligen utrotningshotade essäformen.

 

Hjorths bok Kakafoni, som inleds med Tikkanens porträtt av gamle kejsar Franz Joseph och även listar alla de sagoIika titlar som denne bar (hans kejserliga och kungligt apostoliska majestät av Guds nåde – kung av Böhmen, Lodomerien och Jerusalem, storhertig av Krakow, hertig av Steyer och Teschen, storfurste av Siebenbürgen, furste av Brixen, markgreve av Istrien, greve av Feldkirch, herre till Cattaro o s v), gjorde att jag själv blev en (ny)frälst och (in)biten austrofil ”över en natt” redan som tonåring i Motala.

89740447_10157259288880847_8373919237617483776_n.jpg

Sedan dess och tack vare Daniel Hjorth har jag spenderat alltför mycket tid, energi och pengar på att läsa alltför många böcker om Österrike-Ungern, köpa alltför många artefakter av Habsburgiana-karaktär, lyssna på alltför många centraleuropeiska kompositörer och artister, titta på alltför mycket centraleuropeisk konst och arkitektur och fr a genomföra alltför många resor till Centraleuropa med alltför många opera- och teaterbesök och alltför många besök på alltför många gamla palats, slott (dock ännu ej Konopiště och Mayerling), kyrkor, kloster (dock ännu ej katedralerna i Chernivtsi och Debrecen), kurorter, badorter, fästningar och slagfält (dock ännu ej Meran, Pola, Przemyśl och Isonzo).

 

En kommentar

  1. Pingback: Daniel Hjorth har gått bort – en av landets ytterligt få austrofiler och kännare av den gamla habsburgska dubbelmonarkin och det gamla Centraleuropa — Tobias Hübinette | Skogsnytt