Om ”Tredje världens vita mödrar”

Intressant att konstatera att i flertalet västländer verkar det ha funnits en slags ”Tredje världens vita moder” som spelade en avgörande roll för att initiera och institutionalisera de internationella adoptionerna under den omedelbara efterkrigstiden (d v s ca 1945-70): Medan USA har nobelpristagaren i litteratur Pearl S. Buck som adopterade sju barn från bl a Kina liksom Bertha Holt som tillsammans med sin man Harry Holt adopterade åtta barn från Korea så har Danmark Ulla Frökjær-Jensen som adopterade tio barn från bl a Vietnam liksom Tytte Botfeldt medan vi i Sverige har Margareta Blomkvist som adopterade tre barn från bl a Etiopien liksom Margareta Ingelstam.
 
Den ”Tredje världens vita moder” som slog alla de andra mödrarna ”med hästlängder” var dock Kanadas Sandra Simpson som adopterade 28 (sic!) barn från bl a Kambodja, Korea, Japan, Vietnam och Indien.
global-family.JPG
 
Den som inte riktigt passar in i sällskapet men som också adopterade ”en masse” under efterkrigstiden såsom ”Tredje världens vita mödrar” gjorde var dock den amerikansk-franska artisten Joséphine Baker som adopterade 12 barn från världens alla kontinenter inklusive en finsk pojke och som också var den som myntade termen regnbågsfamilj.
 
Den ende som mig veterligen har ”slagit” (OBS: det existerar så klart ingen tävling i att som västerlänning ha adopterat flest barn från andra länder) Sandra Simpson är då den amerikanska nobelpristagaren och forskaren Daniel Carleton Gajdusek som adopterade över 50 barn (sic!) från Papua Nya Guinea.

En kommentar

  1. Pingback: Om ”Tredje världens vita mödrar” — Tobias Hübinette | Skogsnytt