Facits gamle VD Gunnar Agrell som en gång i tiden ”basade” över 1000-tals anställda var medlem i Nysvenska rörelsen och dennes far Hugo Agrell som grundade och ägde Addo var likaså högerextremt lagd

Jag råkar ha ”i min ägo” en namnlista över cirka 700 svenska direktörer, disponenter och fabrikörer eller åtminstone cirka 700 personer som någon gång i livet titulerade sig själva som sådana och som någon gång i livet har förekommit i den svenska extremhögerns matriklar och publikationer.
 
Då jag är mycket dåligt bevandrad i ekonomisk historia, i svensk företagshistoria och i den svenska industrins och det svenska näringslivets historia är jag därför inte kapabel att utreda vilka av dessa namn som kan ha ägt eller ”basat” över stora eller t o m mycket stora företag med 100-tals eller t o m 1000-tals anställda och därmed verkligen ”gjort skillnad” och avtryck och betytt något i svensk nutidshistoria.
86935187_10157192734345847_6725807094911467520_o.jpg
 
Idag stötte jag dock på en av dessa direktörer, disponenter och fabrikörer som otvivelaktligen både ägde och ”basade” över ett mycket stort företag och 1000-tals anställda – nämligen direktör Gunnar Agrell som hade en bakgrund i fascistiska Nysvenska rörelsen och vars far direktör Hugo Agrell, som på sin tid var medlem i högerradikala Sveriges nationella förbund, grundade och drev företaget Addo i Malmö.
 
Gunnar Agrell blev direktör för Addo efter sin far Hugos bortgång och när Facit och Addo hade gått samman blev han direktör för det på sin tid världsledande företaget Facit innan han blev direktör inom Electrolux-koncernen, som ju f ö en gång i tiden hade grundats och letts av den legendariske Axel Wenner-Gren som innan och under kriget var pro-tysk.
 
Efter 1945 flydde 100-tals om inte 1000-tals nazister, fascister och högerextremister till Sverige och fick i alltför många fall även asyl här och i Sydsverige ledde fascistiska Nysvenska rörelsen en slags flyktingsmugglingsverksamhet som hjälpte dessa flyktingar att både ta sig in i landet och starta ett nytt liv här och/eller ta sig vidare till bl a Latinamerika, Iberiska halvön och Mellanöstern.
 
Direktör Hugo Agrell ska då ha anställt ett flertal av dessa nazister, fascister och högerextremister på Addo vilket f ö också Kockums sägs ha gjort liksom en del slott på den skånska landsbygden. Hugos son Gunnar Agrell fortsatte uppenbarligen att åtminstone under en tid gå i sin fars politiska spår men dennes son ska sedan i sin tur ha gjort uppror mot detta politiska släktbagage och i stället blivit (radikal)vänster.