Catrin Lundström och jag skriver om den svenska vithetens och de svenska rasrelationernas historia i Dagens Arena

Idag skriver Catrin Lundström och jag i Dagens Arena om den svenska vithetens och de svenska rasrelationernas moderna historia som ett sätt att förstå varför både högern och SD:arna, och vänstern och antirasisterna längtar tillbaka till samma Sverige som en gång var (men aldrig kommer att komma åter…) och denna 17-sidiga Arena Essä-text ger då en slags försmak av vår gemensamma bok ”Vit melankoli: En analys av en vit nation i kris” som kommer ut på Makadam förlag senare under innevarande år:
 
melankoli-920x480.jpg
 
”Vår diagnos av den svenska vithetens nuvarande tillstånd är att den lider av vad vi konceptualiserar som vit melankoli. Detta melankoliska tillstånd har uppstått på grund av den upplevda förlusten av både det gamla och det vita Sverige och det goda och det solidariska Sverige. Å ena sidan upplever många att det gamla Sverige – som för inte särskilt länge sedan var påtagligt vitt – just nu är på väg att försvinna för alltid. Å andra sidan upplever många samtidigt att Sverige som en progressiv nation, det vill säga det ”goda Sverige”, också är på väg att försvinna bort.
 
När Sverige stängde sina gränser i november 2015 så blev det tydligt att både fas 1 och fas 2 av den svenska vitheten gick förlorade. Många vita svenskar längtade nostalgiskt tillbaka till det ”gamla Sveriges” och det ”goda Sveriges” trygga dagar, då det var lättare att tro på vit överhöghet, men också lättare att vara antirasist, eftersom det fanns relativt få icke-vita invånare i Sverige som bodde här permanent innan 1980-talet.
 
Få nationer har åtnjutit en sådan ohotad ställning som världens moraliska samvete och som varande “världsbäst” i allt vad progressiv politik heter som Sverige har under så lång tid. Och medan många vita svenskar sörjer att det goda Sverige inte längre finns kvar så känner den högerpopulistiska vreden över att det solidariska och antirasistiska Sverige en gång släppte in alla invandrare i landet numera inga gränser.”

En kommentar

  1. Pingback: Catrin Lundström och jag skriver om den svenska vithetens och de svenska rasrelationernas historia i Dagens Arena — Tobias Hübinette | Skogsnytt