Ett besök i Saint-Germain och i Sèvres
Som både varande inbiten austrofil och gammal keltoman går det inte att undvika att besöka slottet Saint-Germain-en-Laye i staden med samma namn som idag inhyser Frankrikes motsvarighet till Historiska museet och där några av de mest betydande artefakterna från kelterna och gallerna finns utställda.
I en av slottssalarna undertecknades freden i Saint-Germain för 100 år (och två månader) sedan som innebar det definitiva slutet på Habsburgimperiet som de facto redan hade gått under året dessförinnan i kölvattnet av Första världskrigets slut även om den siste Habsburgkejsaren Karl aldrig abdikerade formellt.
På slottet bodde dessutom den siste Stuartkungen James II som de gaelisktalande katolska höglandsskottarna kände som Seamus och han är också begravd i Saint-Germain-kyrkan ett stenkast från slottet då han avled på slottet 1701 efter att ha förlorat det ödesdigra slaget vid Boyne. Jakobiterna, som de som var trogna Stuart-dynastin kallades, kvarstannade sedan på slottet ända fram tills 1793 som en slags exilskuggregering och flera av de exilerade (gaelisktalande och katolska) klanhövdingarna från både Skottland och Irland spenderade tid på slottet med sina följen och storfamiljer.
Och efter att ha besökt slottet i Saint-Germain där Habsburgimperiet formellt gick under för 100 år sedan besökte jag också den gamla porslinsfabriken i Sèvres, som idag är ett museum, och där Osmanska imperiet formellt gick under för 99 år sedan i form av freden i Sèvres 1920.
Även om avtalet senare kom att revideras i form av fredsfördraget i Lausanne 1923 så innebar fredsavtalet i Sèvres att Mellanösterns och Västasiens vidare öden (inklusive vår tids konflikter i regionen) ändå avgjordes i denna byggnad och i denna sal, och som inte minst byggde på det så ödesdigra Sykes-Picot-avtalet.
Tobias Hübinette 