Den franska extremhögerns ”födelseplats”

Lite speciellt att för några dagar sedan vakna upp i ett (vindshotell)rum mitt framför Café de Flore vid Saint-Germain-des-Prés i Paris sjätte arrondissement och f ö även precis ovanför lika klassiska Brasserie Lipp och inse att det var här den franska extremhögern en gång föddes (liksom naturligtvis också en massa annat vad gäller fransk kultur och politik) och därmed indirekt åtminstone dagens Rassemblement National (d v s gamla ”Fronten”) som just nu verkar ligga på runt 30% i de franska opinionsmätningarna.
78858154_10156982066790847_7689851159204331520_o.jpg
 
Tyvärr blev dock den internationella forskarkonferensen om rasbegreppet och om jämlikhetsdatafrågan på Sciences Po (d v s Institut d’études politiques de Paris – https://calenda.org/717236?lang=de), som ligger bara något kvarter från Café de Flore och som jag skulle ha deltagit i och talat på, inställd p g a den pågående strejken eller ”mouvement social” som den också kallas på franska (och så tyvärr även de opera- och teaterföreställningar som jag hade biljetter till på Opera Garnier och Comédie-Française), så nu befinner jag mig i Paris för antagligen 8:e eller 9:e gången i livet för bland alla Europas nuvarande eller f d huvudstäder så är det Paris som jag definitivt har besökt allra flest gånger (efter att 1989 för första gången ha besökt den franska huvudstaden och nu är jag då här igen 30 år senare) och därefter London, Rom, Berlin, Sankt Petersburg, Bryssel och Wien utöver de nordiska huvudstäderna.
 
I en lägenhet som är belägen ovanför Café de Flore var då den franska extremhögerns ”urfader” Charles Maurras en gång i tiden bosatt och det var där han bl a skrev den bland franska högerradikaler kultförklarade boken ”Au signe de Flore” som bl a handlar om hur den moderna franska extremhögern uppstod i kölvattnet efter Dreyfus-affären samt började ge ut tidningen Revue d’Action française, som var Rassemblement Nationals föregångare Action françaises organ. På Café de Flore träffade också Charles Maurras Action françaises grundare Henri Vaugeois och resten är historia som det heter, för därefter skulle Maurras komma att bli Action françaises ledargestalt och chefsideolog.
 
Action française och Charles Maurras kom också att inspirera den gryende svenska extremhögern på 1910- och 20-talen innan både Mussolini och Hitler hade hunnit bli fixstjärnor för den svenska extremhögern och Maurras idéer introducerades i Sverige av bl a den blivande indologen och språkvetarprofessorn Stig Wikander och den blivande docenten i latin Elmo Lindholm vilka båda var medlemmar i högerradikala Sveriges nationella förbund.
 
Även om det urpsrungliga Action française gick under efter kriget så finns organisationen kvar än idag och fortfarande går det att hitta ”Vive le roi”-klotter här och där i Paris även om de allra flesta av dagens franska rojalister nog sannolikt är medlemmar i Rassemblement National.

En kommentar

  1. Pingback: Den franska extremhögerns ”födelseplats” — Tobias Hübinette | Skogsnytt