0,4% av de svenska storbolagens styrelseledamöter är idag födda utanför Europa

Att ej mer än en tredjedel av storföretagens styrelseledamöter består av kvinnor är naturligtvis förskräckligt men bara 6,4% av desamma har då utländsk bakgrund och endast 0,4% har utomeuropeisk bakgrund.
79386988_10156976805320847_1073927645760061440_n.jpg
 
År 2015 genomförde SVT den s k #Vitabolag-undersökningen, som formligen mosades sönder av ilskna och vreda färgblinda antirasistiska kritiker på både höger- och vänsterkanten då den upplevdes som ”identitetspolitisk”, ”essentialistisk”, ”biologistisk” och fr a ”rasbesatt” och ”rasfixerad”, men som samtidigt visade att de svenska börsnoterade och multinationella storbolagens styrelseledamöter och direktörer är överväldigande vita: År 2015 hittade SVT bara en enda ledamot som hade någon slags utomvästerländsk bakgrund och som själv betraktade sig som icke-vit, nämligen en kvinna med bakgrund i Kuba som var bosatt i USA (troligen en s k ”andrageneration:are”) och som då var ledamot i SCA:s styrelse.
 
Nu har Dagens Industri genomfört en uppföljande undersökning och kommit fram till att av sammanlagt 531 styrelseledamöter och direktörer i de svenska storbolagen, vilka sammantaget direkt eller indirekt förfogar över och ”äger” miljontals anställda i både Sverige och i världen i övrigt, så har 0,4% någon form av utomeuropeisk bakgrund motsvarande två (sic!: 2) personer. Min gissning säger att det antagligen handlar om en latinamerikan och en person från något arabiskt land, och möjligen från Chile respektive Libanon.
 
Mot bakgrund av att uppemot 20% eller en femtedel av Sveriges befolkning numera har någon slags utomeuropeisk bakgrund, vilket innebär att Sverige numera är västvärldens allra mest mångrasliga land efter USA (och bredvid Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Kanada och Australien), finns det tyvärr mycket som tyder på att de svenska eliterna är mer homogena (läs: vita) än eliterna i de andra västländerna som också präglas av en utpräglad raslig mångfald (d v s Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Kanada och Australien) och det gäller då inte bara industrin och näringslivet utan i praktiken samtliga sfärer och branscher inom det svenska samhällslivet.
 
 
”Resultatet förvånar inte Timur Uman, som studerat mångfalden i svenska styrelser sedan 2003.
 
”Svenskar har mycket lättare att acceptera västerlänningar än personer som är svenska men har en annan bakgrund. Det är synd, för det kan visa på att en trångsynthet råder inom bolagens styrelser.”
 
Timur Uman menar att ”lika attraherar lika”, men poängterar samtidigt att vi tenderar att lura oss själva när vi skapar stereotyper.
 
”Vi är inte så olika en person från exempelvis Mellanöstern som vi kanske kan tro. Och ett skäl till att vi tror att vi är väldigt lika den där amerikanen i styrelsen är att vi inte exponeras lika mycket för personen i fråga eftersom hen faktiskt inte bor i Sverige.”
 
Laurence Romani, docent vid Handelshögskolan i Stockholm med fokus på kulturell mångfald inom närings livet, framhåller att personer folkbokförda i Sverige med bakgrund i länder utanför Europa i högre grad än andra är överkvalificerade för sina jobb.
 
Samma sak bekräftades i en rapport från Jusek tidigare i år, där 55 000 akademiker bedömdes ha kompetens över sin anställning. Av dem har 10 000 så enkla jobb att de inte ens kräver en gymnasieutbildning.
 
”De här personerna har väldigt goda meriter, men är ändå osynliga för arbetsgivarna. De som rekryterar tenderar att se den typ av meriter som man själv har. Det gäller även då nya styrelsemedlemmar ska väljas”, säger hon.
 
För att anses ha de ”rätta” erfarenheterna bör du ofta också ha det rätta nätverket, menar hon.”