När bildades egentligen ursprunget till det som senare kom att bli SD och framför allt varför?

När bildades egentligen ursprunget till det som senare kom att bli SD och framför allt varför? Jag vågar i stort sett påstå att denna smått hysteriska artikel från 1978 faktiskt kanske var åtminstone det indirekta ursprunget till SD och fr a vågar jag hävda att allt handlade om den s k befolkningsfrågans plötsliga återkomst på 1970-talet.
78074780_10156949146145847_2435077295250079744_o.jpg
 
Den alarmistiska artikeln publicerades i februari 1978 i högerextrema Sveriges nationella förbunds (SNF) dåvarande organ Fria Ord och var författad av den idag bortgångne Christopher Jolin, som ett år senare kom att bli en av grundarna av BSS som ju då de facto är SD:s ursprung. Jolins artikel knöt direkt an till en då redan pågående debatt i den dåvarande svenska offentligheten som statistikern Hannes Hyrenius hade initierat och som handlade om svenskarnas framtid mot bakgrund av de på den tiden kraftigt fallande födelsetalen. I februari 1978 hade också SCB:s dåvarande årliga statistiska årsbok publicerats, som innehöll nya och på den tiden färska uppgifter om både födelsetalen och om invandrarna.
 
År 1977 hade den på sin tid mycket kända statistikern Hannes Hyrenius, som ironiskt nog själv hade varit medlem i SNF som student i Lund (d v s Hyrenius hade själv en högerextrem bakgrund), initierat en debatt i den svenska offentligheten som handlade om att de svenska födelsetalen sades vara de lägsta på 200 år under det året. Hyrenius är då bl a känd för att ha medverkat till att ha exporterat de svenska steriliseringarna till den utomvästerländska världen och till de gamla kolonierna där miljontals fr a unga kvinnor steriliserades på 1970-talet och även på 1980-talet som ett sätt att bekämpa det som på den tiden kallades den s k befolkningsexplosionen.
 
Hyrenius var vidare också en stridbar debattör på hemmaplan och inte minst engagerade han sig under hela sitt verksamma yrkesliv i den s k befolkningsfrågan, d v s i frågan om svenska folkets framtid med avseende på fruktsamhetstal och reproduktiv förmåga. Intressant nog menade Hyrenius i sina debattinlägg att även om den svenska befolkningstillväxten var i fara så skulle det demografiska underskottet inte lösas med utomeuropeisk invandring då Hyrenius helt enkelt var emot just utomeuropeisk invandring.
 
Samtidigt hade den utomeuropeiska invandringen ändå kommit igång på allvar framåt 1970-talets slut och år 1980 fanns det sammanlagt 60 000 utomeuropéer i Sverige (varav 1/3 var utlandsadopterade) motsvarande 0,7% av den dåtida svenska totalbefolkningen och många av dåtidens svenskar upplevde också att den svenska gatubilden hade börjat förändras p g a dessa utomeuropéers fysiska närvaro i riket i form av bl a turkar, libaneser, chilenare, argentinare, etiopier, iranier, indier och kineser.
 
SNF och den svenska extremhögern i övrigt uppfattade de 60 000 utomeuropéerma som ett ”dödligt” hot mot svenska folket och på ett helt annat sätt än de arbetskraftsinvandrare som under efterkrigstiden hade kommit till Sverige från övriga Norden och Europa vilka trots allt betraktades som både vita och kristna.
 
Visst hade den s k 68-revolutionen och framväxten av den nya vänstern också uppfattats som ett hot av och mot den svenska extremhögern men det krävdes helt enkelt ett ännu större hot för att denna politiska rörelse skulle skrida till handling, nämligen ett hot mot självaste den s k nordiska rasens hela existens som upplevdes hotas av både s k rasblandning och ren kroppslig-biologisk utplåning.
 
Uppstressade av Hyrenius tal om svenskarnas låga fruktsamhetstal och SCB:s siffror rörande invandringen går det nästan att säga att den samlade svenska extremhögern i det närmaste ”vaknade till liv” och ”piggnade” till kring 1977-78. Även inom de två andra större högerextrema organisationerna som existerade i Sverige vid denna tid – nämligen Nysvenska rörelsen (NSR) och Nordiska rikspartiet (NRP) – uppmärksammades frågan om de fallande svenska födelsetalen och om den ökande utomeuropeiska invandringen.
 
NSR hade aldrig ställt upp i några val och NRP hade aldrig lyckats samla mer än några hundra röster så 1978 försökte SNF att registrera sig som ett parlamentariskt parti för att kunna ställa upp i 1979 års val och helt enkelt försöka komma in i riksdagen för att kunna ”rädda” svenska folket från de låga fruktsamhetstalen och från den utomeuropeiska invandringen.
 
SNF misslyckades dock under året med att samla in de 1500 underskrifter som krävdes för att registrera en partibeteckning och i det närmaste i ren desperation bildade därför en grupp bestående av medlemmar eller f d medlemmar i både SNF (t ex just Jolin), NSR (t ex Sven Davidson) och NRP (t ex Leif Zeilon/Ericsson) kampanjorganisationen BSS på sommaren 1979 för att åtminstone försöka skapa opinion kring den nyväckta s k befolkningsfrågan.
 
BSS var m a o i praktiken och indirekt hela den dåtida svenska extremhögerns gemensamma projekt och även om både SNF, NSR och NRP fortsatte att verka som egna självständiga organisationer även efter 1979 så var det genom BSS som ”vanligt folk” skulle nås och upplysas om det dubbla hot som svenska folket stod inför, d v s alltför låga fruktsamhetstal och alltför många utomeuropéer.
 
Efter flera förvecklingar blev BSS dock alltmer en egen organisation som började stå på egna ben: År 1983 antogs ett handlingsprogram och 1986 gick BSS samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet som slutligen, efter ”många om och men”, blev dagens SD 1988 och resten är då historia.

En kommentar

  1. Pingback: När bildades egentligen ursprunget till det som senare kom att bli SD och framför allt varför? | Skogsnytt