Om Curt Juhlin-Dannfelts rapport

En gång i tiden ”grävde” jag fram en mycket svårfunnen och hemligstämplad rapport på Krigsarkivet i Stockholm som hade författats i oktober 1941 av den både protyskt, högerradikalt och antisemitiskt lagda militärattachén och generalmajoren Curt Juhlin-Dannfelt vid den dåvarande svenska ambassaden i Berlin och som räknas som det första nedtecknade och dokumenterade (ögon)vittnesmålet om Förintelsen som emanerade från (riks)svenskar vilka möjligen också var förövare utöver att de var vittnen – d v s från SS-svenskarna Gösta Borg och Ragnar Linnér vilka båda tjänstgjorde i Ukraina på sommaren 1941 i 5. SS-Panzer-Division Wiking och vilka bevittnade och möjligen då även deltog i massakrer på judar och även på slaviska civila.
1111.jpg
 
Rapporten har sedermera kommit att bli en både ständig och viktig referens i forskningen om Förintelsen och just nu läser jag den norske journalisten Eirik Veums bok ”Det svenska sveket” som naturligtvis också skriver om Juhlin-Dannfelts på sin tid hemligstämplade rapport (och som ägnar hela tre sidor åt rapporten) som tillsändes dåvarande ÖB:n Olof Thörnell och som då till synes ”lämnades utan åtgärd” och slutligen ”begravdes” på Krigsarkviet trots att Borg och Linnér beredvilligt berättade om masslakten på judarna vid östfronten på sommaren 1941.
56419493_10156354582100847_6972300804241752064_n.jpg
 
Juhlin-Dannfelt var då bl a mer intresserad av det ryska maskingevär som de båda SS-svenskarna hade tagit med sig fronten som krigsbyte och gåva till svenska ambassaden än att ställa följdfrågor om massmördandet som Borg och Linnér bedyrade att både SS och Wehrmacht gjorde sig skyldiga till och han såg också till att SS-svenskarna kunde fortsätta sina militära karriärer vid hemkomsten trots att de båda hade deserterat från svenska armén för att kunna ta värvning i SS.
333.jpg