Ny bok om den svenska vitheten och de svenska rasrelationerna

Sedan höstterminen 2017 har jag arbetat med att skriva på min sjätte eller sjunde bok (beroende på hur en räknar, d v s inräknat tre antologier men borträknat alla rapporter och andra typer av publikationer som inte har tryckts och/eller som saknar ISBN-nummer) på halvtid (medan jag då har undervisat på halvtid och tyvärr försvann dessutom enormt mycket arbetstid under 2018 som då gick helt till spillo p g a att jag under förra året överklagade tillsättningen av en forskartjänst) som ges ut den 10 april i år och som just nu preliminärt ser ut så här (d v s själva omslaget) och vars empiriska underlag består av sammanlagt 510 boktitlar som ingår i den svenska (samtids)litteraturkategori som jag har valt att benämna som den icke-vita svenska (och svenskspråkiga) litteraturen (och som jag då både har ”spårat” upp och ”jagat” upp på allsköns bibliotek och antikvariat runtom i landet och läst, bearbetat, tematiserat, bibliograferat samt kategoriserat).

 

53909786_10156294594205847_7273287636989509632_o.jpg

Boken, som består av nästan 400 tryckta sidor och därmed väl ”kvalar” in under beteckningen en ”tegelstensbok”, är då inte minst rena ”hardcore-ras”-boken för att uttrycka det milt och jag kan redan nu garantera att ingen annan svensktalande person någonsin har skrivit om ras i relation till dagens Sverige, till dagens svenskar och till dagens svenskhet på samma sätt som jag har gjort i denna min bok (och på gott och ont antar jag för om detta är dåligt eller ej, ”essentialistiskt” eller ej, ”rasistiskt” eller ej och politiskt ”reaktionärt” eller ej är väl en fråga som var och en har rätt att ställa sig och fr a tycka till om) och därmed gissar jag att jag både förstärker och befäster min ställning (och återigen på gott och ont, antar jag) som den som både högern och vänstern och både majoritets- och minoritetssvenskar om och om igen namnger och pekar ut (och för tredje gången gillt både på gott och ont) som den mest ”rasfixerade” och ”rasbesatta” forskaren inom den svensktalande språkgemenskapen på jorden (och nog även utöver de svensktalande nationalsocialisterna, NMR:arna och en och annan AfS:are och SD:are vilka ju också odlar ett visst intresse för frågor om ras och svenskhet i relation till det nya och mångrasliga supermångfalds-Sverige).
Innehållsförteckning:
Förord
Kapitel 1. Att rasialisera Sverige
1.1 Framväxten av det icke-vita Sverige
1.2 Den icke-vita svenska litteraturen
1.3 Forskning om ”invandrarförfattarna”
1.4 Svenska ras- och vithetsstudier
Kapitel 2. Svenska rasformationer i vardande
2.1 De svenska rasordens magiska kraft
2.2 Att utveckla en raslitteracitet
Kapitel 3. Kan det icke-vita Sverige tala?
3.1 Från Svartskallarnas sammansvärjning till Mellanförskapet
3.2 Raskänslor och den icke-vita subjektiviteten
Kapitel 4. Begäret efter integration
4.1 Drömmen om Sverige och om den vita kvinnan
4.2 ”Svenneguzzen” och ”svennehoran”
4.3 Den vita kvinnan som ett integrationsobjekt
Kapitel 5. De Andras Andra
5.1 Att vara en icke-vit rasförrädare
5.2 De adopterade som projektionsytor
5.3 (O)möjligheten att vara icke-vit svensk
Kapitel 6. Vit terror i det antirasistiska Sverige
6.1 Att minnas den svenska kolonialismen och rasbiologin
6.2 Våldsamma möten med den svenska extremhögern
6.3 Att bjuda motstånd mot det vita våldet
6.4 Den svenska vitheten som vit terror
Kapitel 7. Att studera den svenska vitheten
7.1 Stereotyper av vita svenskar
7.2 Den svenska vithetens infödda informanter
7.3 Att möta den vita blicken och avbryta det färgblinda talet
Kapitel 8. Går det att överskrida ras?
8.1 Queera rasöverskridanden i ett genomsegregerat Sverige
8.2 Vad väntar bortom ”svennarna och blattarna”?
Efterord
Referenser
Appendix: Bibliografi över den icke-vita svenska litteraturen 1969-2018