Om ”Finlandsfrågan”, krigsfrivilliga från Motala och extremhögern i Motala

Passerade nyss förbi detta NMR-budskap i en gångtunnel i Motala och även om ”Finlands sak är vår” betyder något helt annat år 2018 (och fr a efter det s k flyktingkrisåret 2015 med Sannfinländarna i regeringen, med uppkomsten av Soldiers of Odin, med mordet på Jimi Joonas Karttunen och det efterföljande förbudet mot finska NMR o s v) än 1918 så går det inte att undvika att påminnas om att den s k Finlandsfrågan alltid har varit den svenska extremhögerns allra viktigaste utrikespolitiska (mobiliserings)fråga (och projektionsyta):
48419842_777467559272428_9109050439910817792_n.jpg
 
Det var i praktiken innan, under och efter det Finska inbördeskriget 1918 som den moderna svenska extremhögern växte fram och det var bland de 1000-tals rikssvenska krigsfrivilliga i Finland under både inbördeskriget och under Finlands sammanlagt tre krig som utkämpades som en del av Andra världskriget som några av de mest framträdande och ledande svenska högerextremisterna hittades.
 
Efter kriget flydde och flyttade sedan 100-tals finska (inklusive finlandssvenska) SS-veteraner och högerextremister till Sverige och idag är sverigefinnarna därtill överrepresenterade inom den svenska s k nationella rörelsen i bred mening och inklusive både inom SD och inom NMR även om det motsatta ej längre är fallet i Finland – d v s tidigare var finlandssvenskarna överrepresenterade inom den finska extremhögern men idag är så inte fallet p g a fr a Sannfinländarnas anti-finlandssvenska linje.
 
Vad Motala anbelangar så har den östgötska industristaden vid Vätterns strand ”producerat” ett antal Finlandsfrivilliga såsom bl a Evald Malmström som stupade vid Hangöfronten 1941 och Motala har ända sedan 1950-talet hyst en relativt stor finsk minoritetsbefolkning bland vilka det tidigare fanns en i huvudsak finskspråkig krigsveteranavdelning.
 
Annars har lilla Motala intressant nog ”producerat” åtminstone två s k Spanienfrivilliga – Sven Erik Mohlin och Klas Seth vilka båda stupade någonstans i Spanien 1937-38 – och det var även nära att åtminstone en Motalabo hade sällat sig till SS – Karl Christianson som märkligt nog inte var en organiserad nazist utan medlem i de s k Ungsvenskarna (som då inte ska förväxlas med SD:s nuvarande ungdomsförbund) som tillhörde dåvarande Moderaterna.
 
Christianson, som gick bort så sent som 1998 och vars barn fortfarande verkar bo kvar i Motala med omnejd (d v s i Västra Östergötland), försökte på våren 1944 ta sig illegalt till Danmark i en stulen båt tillsammans och med hjälp av fem danska SS-frivilliga för att försöka enrollera sig i Waffen-SS men misslyckades då med detta och greps och dömdes senare för rymning då han var minderårig. Innan dess hade han “i fyllan och villan” dessutom slagit en annan Motalabo “på käften” på “Statt” (d v s på Stadshotellet) i Motala och han dömdes därför till både böter och s k ungdomsfängelse (d v s till vistelse på ett s k ungdomshem).
Motala var f ö den allra första kommunen utanför Sydsverige där den moderna högerpopulistiska rörelsen lyckades göra några större inbrytningar på 1980-talet (d v s innan Ny Demokrati och Sverigedemokraterna) i form av svenska Framstegspartiet som hade representation i kommunfullmäktige och som tyvärr hade sitt starkaste fäste i valdistrikt Söder (d v s Brinken) som då är den del av Motala som är belägen söder om Motala ström och Göta kanal där jag själv växte upp.
 
Det märkliga är att jag själv hade en del kontakt med Framstegspartiets mångårige ”starke man” i Motala Rune Pettersson som fortfarande verkar vara i livet (även om han är närmare 90 år idag) och som sedermera kom att passera genom både Sjöbopartiet, Ny Demokrati och Sverigedemokraterna och en gång frågade han mig t o m (telefonledes dock) om jag ville stå som kandidat på Framstegspartiets valsedel och vilket jag idag är glad att jag tackade nej till.
 
Tyvärr har den stadsdel där jag själv växte upp fortsatt att utgöra Motalas (d v s i tätorten Motala – på landsbygden på Östgötaslätten kan då SD numera uppvisa valresultat som närmar sig 30% på sina håll) starkaste fäste för vår tids största högerpopulistiska parti: SD blev då det näst största partiet i Motala i höstens riksdagsval och erhöll nästan 24% i mina uppväxtkvarter och även AfS, NMR och MED lyckades sammantaget kapa åt sig ett 100-tal av Motalabornas riksdagsröster.
Motala.jpg
 
I kommunvalet gick det dock lite sämre då SD fortfarande är mindre än M och möjligen då SD Motala splittrades i åtminstone två delar en tid innan valet och vilket bl a fick till följd att Joakim Pripp och två bröder som tidigare var SD:s ”starka män” i Motala utmanövrerades men trots det så lyckades partiavdelningen (som numera leds av Marcus Lejonqvist) ändå ”värd:a” för Jimmie Åkessons besök på Stora torget i september i år som ska ha varit det allra mest välbesökta politiska mötet under den senaste valrörelsen.
 
I övrigt så verkar NMR bedriva en viss verksamhet i Motala och den gamle nazistveteranen Björn/Carl Cederström, som bl a har legat bakom organisationsförsök som Nationalsocialistiska svenska arbetarpartiet och Försvarskåren Sveriges självförsvar, verkar dessutom fortfarande bo kvar i Motala liksom 1990-talets distriktsledare för nazistiska Riksfronten men Motalas gamle skinheadledare som ursprungligen har en s k högborgerlig bakgrund (d v s han kommer från en s k ”bra” familj) ser dock ut att ha flyttat från staden och ser numera ut att ha blivit direktör för ett av Sveriges största emissionsinstitut.