En reflektion kring de svenska rasorden

Har precis avslutat författandet av ett textavsnitt som jag har tampats med i över en vecka och som handlar om de (nutids)svenska rasorden som både exonymer och endonymer, d v s som varande både utifrånbenämningar som majoritetssvenskarna har myntat och främst använder sig av för att beteckna minoritetsinvånarna (såsom ”blatte”, ”svartskalle”, ”babbe” o s v) och självbeteckningar som minoritetsinvånarna använder om sig själva även om de nog sällan har uppfunnit termerna ifråga (några undantag vad gäller termer som minoritetssvenskarna själva har myntat är i så fall ”afrosvensk”, ”rasifierad”, ”kreol” samt ”mellanförskap”).
Namnlöst.jpg
 
Jag har då försökt att spåra förekomsten, uppkomsten och utvecklingen av de svenska rasorden i den svenska minoritetslitteraturen och jag har till min hjälp skapat en slags instanskatalog som i utskrivet skick (enkelt radavstånd, Times New Roman 12 punkter) uppgår till nästan 200 A4-sidor och som innehåller varje förekomst av t ex det svenska n-ordet eller av den oftast pejorativa beteckningen ”apa” eller ”svarting” i en viss roman, en viss pjäs, en viss dikt eller en viss självbiografi (sammantaget har jag gått igenom närmare 500 publicerade böcker författade av minoritetssvenskar).
 
Bland annat så tror jag t ex att Jonas Hassen Khemiri var först med att använda termen ”kreol” redan i sin roman Montecore från 2006 och jag har också hittat spår av svenska rasord som aldrig verkar ha slagit igenom i de breda s k folkdjupen såsom ”smurd”, ”kanack”, ”Black-Ingvars”, ”kebab”, ”lakritstomte” och ”bananlådebarn” för att bara nämna några av de mer ovanliga rasorden som dyker upp i de texter som jag har gått igenom.
 
Det finns då tidigare studier av och även ordlistor över både de svenska s k runda orden (d v s av de s k könsorden, d v s sexualiserade ord som oftast är mycket könsstereotypa och oftast också rejält homofoba) och svärorden (d v s ord som oftast har en religiös upprinnelse och som ursprungligen betecknade ondskan och det som hörde djävulen till) men mig veterligen har ingen forskare försökt att ge sig på att skriva en slags språkvetenskaplig historik över eller ordlisteliknande överblick över de svenska rasorden (d v s ord och uttryck på svenska som används för att benämna religiösa, rasliga, etniska eller språkliga minoriteter och vilka minoriteterna själva ibland också anammar).