Arena Idés Sandro Scocco skriver idag om varför så oproportionerligt många män sympatiserar med SD

Arena Idés Sandro Scocco presenterar idag på DN Debatt ännu en hypotes för att försöka förstå och förklara varför så oproportionerligt många majoritetssvenska män sympatiserar med och röstar på SD för möjligen röstade närmare 30% av alla infödda majoritetssvenska män på SD för en månad sedan och bland majoritetssvenska män mellan 35-55 år, som då är SD:s kärnväljargrupp, så kan det ha handlat om en tredjedel.
 
Trots att kvinnor generellt mår sämre än män (och både till kroppen och till psyket) samt oftare arbetar deltid, oftare är osäkert anställda, oftare känner stress och olust och även tjänar mindre så upplever män generellt en alltmer ökad otrygghet på arbetsmarknaden (såsom osäkra anställningsförhållanden och perioder av arbetslöshet) på ett mer negativt sätt på den existentiella nivå.
 
Det är då den existentiella ”ångesten” som politiseras och omvandlas till vrede hos många män och som gör att de blir SD:are genom att de börjar uppleva att både kvinnor och invandrare tar resurser från dem alternativt ligger dem till last.
 
Visserligen är det ett faktum att de unga kvinnorna numera har ”brädat” och ”akterseglat” de unga männen på livets i stort sett alla områden och inte minst gäller det i just Sverige efter årtionden av jämställdhetspolitik (t ex är höga procentandelar av landets unga män idag lågutbildade, singlar, barnlösa o s v) men i stort sett alla majoritetssvenska män över en viss ålder (kanske alla som är över 30 år och uppåt) har fortfarande klara minnen av att deras egna fäder och än mer deras far- och morfäder hade fasta heltidsanställningar (och oavsett socialgrupp) och så länge det minnet hålls vid liv så kommer mäns existentiella ångest antagligen att fortsätta att vara större än kvinnors dito på en alltmer prekär arbetsmarknad.
 
 
”I en ny rapport för Arena Idé har forskarna Anna Baranowska-Rataj och Björn Högberg bland annat studerat hur arbetslöshetsförsäkring påverkar både arbetslösas och sysselsattas välbefinnande (mental hälsa) i Europa. Anledningen är att en försäkring som ger trygghet om man blir sjuk eller arbetslös även har ett värde för sysselsatta och inte bara för de som drabbats.
 
I rapporten mäts personernas välbefinnande med det internationellt erkända MHI-5 index som mäter välbefinnandet på en skala 0–100, där noll är perfekt välbefinnande och 100 är mycket dåligt välbefinnande.
 
Rapporten konstaterar att för män finns det ett klart samband mellan en sämre arbetslöshetsförsäkring och en påtaglig försämring av välbefinnande. För arbetslösa män innebär en förändring från den sämsta till den bästa a-kassan en stark förbättring av välbefinnande med 12 punkter på hälsoindexet (medel för gruppen är 41). För de med ofrivilliga deltider förbättras välbefinnandet med drygt 11 punkter (medel 36) och för de med visstidskontrakt 9 punkter (medel 30). För alla med anställning, inklusive de med trygga anställningar, påverkas välbefinnandet också påtagligt och förbättras med 7 punkter (medel 27).
 
Det märkliga är dock att det inte finns något signifikant samband mellan arbetslöshetsförsäkring och välbefinnande när det gäller kvinnor. Särskilt som kvinnor i genomsnitt har något sämre välbefinnande och har både högre andel osäkra anställningar samt ofrivilliga deltider.
 
Rapporten pekar på att detta skulle kunna bero på att jobb värderas olika, vilket är i linje med tidigare forskning på europeisk nivå som visar att män på grund av ännu existerande konservativa föreställningar om det manliga familjeförsörjaridealet upplever arbetslöshet och osäkra anställningar som ett större misslyckande än vad kvinnor gör.”