Andres Lokko reflekterar kring filmen om Stieg Larsson och omnämner bl a vit makt-musik bandet Division S som spelade för SD: ”Stieg Larsson fick rätt – extremismen har blivit normal”

Andres Lokko reflekterar kring (och rekommenderar) den nya filmen om Stieg Larsson i dagens SvD och omnämner bl a vit makt-musik bandet Division S:
 
Påminner gärna om att det explicit nationalsocialistiska Ekerö-bandet Division S spelade på SD:s möten och tillställningar på 1990-talet där de framförde sånger som ”Den nya aveln” (en hyllning till den s k nordiskt vita rasen, d v s till de infödda majoritetssvenskarnas s k ”ariska” kroppar/utseenden), ”Segra eller dö” (”Vi är nazister och det är bra, vi kommer att segra en vacker dag, segra eller dö, det är ditt val när stormen kommer en vacker dag” o s v och som SD:s chefsideolog och gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson nyligen indirekt citerade), ”Utsugarna” (”Revolutionen kommer nog en dag, då ska jag kräva allt jag vill ha, hela Sverige, mitt och ditt, hela Sverige ska bli fritt från kommunism och korrumperad sionism, det enda som ska finnas är nationalism” o s v) och ”Efter revolutionen” (”Än en gång vajar fanorna i topp, blod på gatan, blod överallt, än en gång håller vi fanorna högt, en vit revolution utan pardon; Vi har segrat, enat Norden, segern var hälsad ännu en gång, segern var hälsad – igen” o s v).
 
Påminner gärna också om att Åkesson och delar av SD:s ledargarnityr och SD:s ungdomsförbund lyssnade på och/eller sjöng sånger med vit makt-musikbandet Fyrdung 2009 (OBS: det är oklart om Åkesson själv sjöng Fyrdungs sånger eller om han bara lyssnade på när andra SD:are sjöng sångerna), d v s Division S efterföljare (som även bestod av f d bandmedlemmar från Södertälje-bandet Vit aggression och Linköpings-bandet Svastika) och vars sång ”Stormvinden” åtminstone indirekt kan tolkas som en slags hyllning till SD:
 
”Slutet av en tidsålder, en kataklysm har förutspåtts
Ett paradigmskifte, förändringens frö har såtts
En stormvind av insikt skall ge syre åt vår gnista
Den gamla eonens fjättrar skall så slutligen brista
 
Slutet av en tidsålder, en ny era för Nordens barn
På den brinnande stigen till befrielse, vi nu de första stegen tar
 
(…)
 
Slutet för bedragarna, slutet för deras hybris
Må den vinande stormvinden frysa deras blod till is
Ett osläckbart ursinne, en vrede så monstruös
Bojor skall sprängas, den blonda besten skall slita sig lös”
 
#brunsmetning
 
 
”I en tv-intervju om den anti-rasistiska tidskriften Expo sitter huvudpersonen i filmen ”Mannen som lekte med elden” frustrerat framåtlutad och nästan väser fram ett ord i taget: – Det. Finns. Inget. Som. Heter. Demokratisk. Rasism.
 
Det här utspelar sig i det här seklets absoluta början, möjligen just i slutet av det föregående. Strax senare framför den nazistiska rockorkestern Division S från Ekerö sin lite bråkiga poptrudelutt ”Segra eller dö” under en vit makt-konsert.”
 
(…)
 
”Jag vill om vartannat maniskt anteckna allt Larsson – och kollegerna på Expo – säger – och protestera mot det oundvikliga händelseförlopp jag ju vet ska inträffa … sedan. Efter Larssons död. Alltså nu. Men SER NI INTE VART DET HÄR ÄR PÅ VÄG? sitter man nästan och vill skrika till resten av biosalongen.
 
Jag lämnar visningen av filmen på Kungsgatan mer välinformerad än jag någonsin har varit om svensk högerextremism och varför vi har hamnat där vi är.”
 
(…)
 
”Mannen som lekte med elden” är en så obligatorisk filmupplevelse – och samtidslektion – för att den verkligen, pusselbit för pusselbit, visar hur skickligt och medvetet normaliseringsprocessen av extremhögern har fungerat. Allt går som på räls.
 
Att partiet som skrämde Larsson mer än något annat dessutom, när det så kallade topplocket ryker, ändå återkommer till skanderandet om ”seger eller död”, precis som till den rena oförfalskade rasismen, verkar inte störa nämnvärt.”