DN:s Per Svensson om när Åkesson blir statsminister

DN:s ledarskribent Per Svensson skriver idag om vad som kan komma att hända den dag då Åkesson blir Sveriges statsminister och SD blir Sveriges statsbärande parti och pepprar sin text med referenser för den som kan sin högerradikala historia:
 
SD Motor syftar kanske delvis på Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps eller NSKK (d v s Nationalsocialistiska bilkåren) som vår konungs morfar var general för (d v s han var en s k Obergruppenführer) liksom delvis på det faktum att stora delar av den svenska s k motorkulturen som numera sägs samla över en halv miljon människor i landet i rätt så hög grad sympatiserar med SD idag, SD:s nya trallvänliga kampsång ”Varje liten del” är redan något av en s k vänsternazistisk klassiker och München utnämndes just till ”rörelsens huvudstad” av A.H. efter dennes maktövertagande och dessutom påminner Svensson återigen om att dagens SD inte längre i första hand är arvtagare till de s k lindholmsnazisterna utan till de s k nationella, d v s till den radikal- och socialkonservativa s k unghögern och Lundakonservatismen och till dess politiska parti Sveriges nationella förbund.
 
 
”En vacker septemberdag med krispig luft, små lätta moln och en vänlig sol. Genom Stockholm sköljer en våg av vita kepsar och blå ballonger. Sverigedemokraterna har vunnit valet. Jimmie Åkesson är statsminister. Partiet ska hålla segerfest på Skansen. Blågul barbecue, glass till alla barn, allsång och varpaturnering.
 
Partiledaren är på väg till Sollidenscenen i bilkaravan. Det är partikamraterna i nätverket SD Motor som ställt upp med en flotta av äktsvenska amerikanare från de gyllene decennierna. Bedårande barns valschlager ”Varje liten del” med Åkesson på piano dånar ut från dj-högtalarna på en lastbil, samtidigt som han själv vinkar till folkmassorna från baksätet på en ljusblå Cadillac Convertible från 1966.
 
”Ett land som reser sig igen… ingenting kan stoppa oss nu… ett folkhem som försvann… nu ska allt åter byggas upp igen, bygger allt igen. Lalalalalalalala…”
Jimmie Åkesson håller improviserad presskonferens innan han tar scenen i besittning. En reporter från den SD-nära sajten Samtiden frågar om det inte nu vore på sin plats att utnämna Sölvesborg till ”rörelsens huvudstad”, för att liksom hålla minnet av partiets rötter och historia levande. Åkesson verkar inte tycka att det är en bra idé.
 
”Vi ser hellre framåt. Svenska folket har givit oss mandat att genomföra förändringar på riktigt!”
Folkhavet framför scenen gungar i takt med talkören: ”Jimmie, Jimmie, Jimmie!””
 
(…)
 
”De fyra Lundastudenter som skapade dagens SD – Jimmie Åkesson, Richard Jomshof, Mattias Karlsson och Björn Söder – gjorde det inte för att korta vårdköer eller få tågen att gå i tid. Stoppa asylinvandringen? Inte ens det är målet, bara ett medel.
 
Jimmie Åkesson förlägger gärna sin utopi till det förflutna. Inför valet har han släppt en liten programskrift med titeln ”Det moderna folkhemmet. En Sverigevänlig vision”. Per Albin Hansson skrivs postumt in i Åkessons parti.
 
Men det svenska 30-talet rymmer också förebilder som borde ligga närmare till hands. Elmo Lindholm, till exempel. I ett tal i Helsingborg i början av 30-talet gav han uttryck åt i princip samma syn på samtiden och förhoppningar om framtiden som Åkesson artikulerar i dag: ”Alla de skilda småflödena måste smältas samman till en brusande nationell strömvåg, som för svenska folket fram i enig samlad kraft till angrepp på det murkna i dagens radikala samhälle…”
 
Lindholm var Lundaakademiker och ledare för det högernationalistiska och pro-tyska Sveriges Nationella Förbund”. Nu har 30-talsretoriken gjort comeback som folklig popdänga: ”En strävan för oss samman till en hel nation, det är vår vision”.
 
Vilken mardröm.”