Hans Ruin och dennes fru Claudia Lindén vilka båda arbetar på Södertörns högskola och är antirasister och feminister försökte stoppa Ruins doktorand från att anmäla Arnault samt fick högskolan att gå ut med ett falskt pressmeddelande

Hans Ruin, etikforskare, filosofiprofessor och antirasist vid Södertörns högskola, liksom dennes fru Claudia Lindén, litteratur- och genusvetare och feminist som också arbetar på samma högskola, förekommer i förundersökningen som ligger bakom åtalet för våldtäkt som Jean-Claude Arnault är misstänkt och anklagad för.
 
Det framgår bl a att Ruin har försökt att avstyra författaren Gabriella Håkansson från att berätta om och anmäla att Arnault hade utsatt henne för sexuella trakasserier. Dessutom framgår det att den som utsatts för våldtäkten är Ruins doktorand i filosofi vid Södertörns högskola och att Ruin står mycket nära Arnault samt att det var Ruin som även introducerade sin doktorand för Arnault. Ruin har även bistått Arnault med goda råd om hur denne ska försvara sig samt diskuterat med Arnault om Håkanssons intim- och sexliv och Ruin och Lindén har vidare försökt att få Ruins doktorand att inte anmäla Arnault till polisen samt lyckats förmå Södertörns högskola att gå ut med ett falskt pressmeddelande om att inga anställda kvinnor vid högskolan har utsatts för några kränkningar från Arnaults sida. Därtill har övergreppen bl a ägt rum i Svenska Akademiens Parislägenhet som Arnault har disponerat och ”de facto” kontrollerat i många år.
 
Att Ruin (som också förekommer i Jesper Huors radiodokumentär om Arnault – ”Kulturprofilen, kvinnorna och Akademien”) och flera humanioraforskare vid Södertörns högskola och vid Stockholms universitet under många år tog sina kvinnliga studenter och doktorander till Forum och introducerade dem för Arnault som sedan ”förvandlade” flera av dem till ”Forumflickor” på sitt synnerligen ”speciella” sätt har varit känt sedan tidigare liksom att flera av övergreppen har ägt rum i Svenska Akademiens olika fastigheter och bostäder men inte att de förstnämnda aktivt har försökt att påverka de utsatta kvinnorna från att berätta om sina upplevelser i media och från att anmäla det de utsatts för till polisen.
 
 
”Gabriella Håkansson säger när hon återger samtalet:
 
– Jag försöker få en bild av varför han ringer och vad han vill säga, men han avbryter mig hela tiden när jag försöker säga något eller ställa en fråga, så jag beslutar mig för att vara tyst och lyssna i stället. Han upprepar fyra gånger under samtalets förlopp att han ”inte kan påverka vad jag ska säga till media” – vilket jag direkt tolkar som att det är just det han försöker göra, det vill säga påverka vad jag ska säga till media.
 
Med tiden har hon sett allvarligare på det som hände.
– Jag blev arg och rädd för att hans telefonsamtal var så påträngande och kändes hotfullt mot mig personligen, att det ifrågasatte mina upplevelser och det jag blivit utsatt för, men i dag kan jag ju se att han ringer till ett brottsoffer som polisanmält och som har blivit tillfrågad att vittna i en rättegång, säger Gabriella Håkansson.
 
Hon säger att hon började anteckna under samtalets gång. Enligt henne fick hon frågan från professorn om det verkligen var möjligt att se skillnad på ett sexuellt övergrepp och den grova slags flirt som Arnault gjort på henne.
 
– Vid den här punkten under samtalet blev jag väldigt, väldigt arg och upprörd över att han helt öppet kallar det övergrepp jag utsatts för för ”grov flirt”, och upplever starkt att Hans Ruin hade en dold agenda – att han försökte manipulera mig och på ett cyniskt sätt påverka min egen syn på de övergrepp som skett. Jag tänker i det tysta att hur har han mage att sitta och ringa till Jean-Claudes offer – jag har ju polisanmält, och jag har också gått med på att ställa upp som karaktärsvittne i rättegången om det behövs, men jag har inte blivit kallad eller polisförhörd – och ifrågasätta deras upplevelser?”