Stort reportage i SvD:s näringslivsbilaga idag om hallyu (den koreanska populärkulturvågen), K-popen (den sydkoreanska populärmusiken) och den sydkoreanska popmusikindustrin

Idag innehåller SvD:s näringslivsbilaga ett stort reportage om hallyu (den koreanska populärkulturvågen), K-popen (den sydkoreanska populärmusiken) och den sydkoreanska popmusikindustrin som har ”erövrat” stora delar av övriga Asien och vissa delar av Mellanöstern, Afrika, Latinamerika och Östeuropa och vinkeln är så klart att en oproportionerlig andel av sångerna är komponerade och författade av svenskar.
DYeBUI7WAAAbgML.jpg-large.jpeg
Själv undersökte jag (i egenskap av koreaforskare) vilka de svenska konsumenterna och fansen av hallyu och K-pop var för några år sedan (OBS: det kan dock ha ändrats sedan dess) och det som var tydligt då var att många av dem hade utomeuropeisk bakgrund och bodde i miljonprogramsområdena förutom att de flesta var flickor och unga kvinnor och vilket också avspeglar sig i den studentpopulation som numera studerar koreanska vid Stockholms universitet (som är den enda svenska högskola i landet där det går att studera koreanska) sedan hallyu och K-popen kom till både Sverige och övriga Norden, Europa och västvärlden och räddade ett ämne som var på väg att dö ut och förtvina (för kort och gott: fram tills ca år 2000-05 var det nästan enbart adopterade, blandade och ”andrageneration:are” med ursprung i Sydkorea plus vita män som studerade koreanska och de var ej särskilt många och nästan alla lärare och forskare inom ämnet Korean studies var dessutom vita män men efter hallyus och K-popens ankomst till Sverige och Väst är koreanska-klasserna numera mycket heterogena med studenter som idag kan ha föräldrar som har bakgrund i både Chile, Turkiet, Iran, Thailand, Kina, Etiopien och Somalia).