Migrations- och etnicitetsforskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt vid Malmö universitet kritiserar den rådande färgblindheten och förespråkar bruket av jämlikhetsdata

Migrations- och etnicitetsforskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt vid Malmö universitet kritiserar den rådande färgblindheten och förespråkar bruket av jämlikhetsdata:
 
”I dag har Sverige ett ganska stelbent system för kategorisering när det gäller etnisk bakgrund. Vi har valt ett färgblint förhållningssätt. Att dela upp människor i grupper uppfattas som känsligt. Men det går att göra på ett etiskt försvarbart sätt, och det behövs, skriver forskarna Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt.”
 
 
”I Sverige finns ett färgblint förhållningssätt som har skapat rädsla för att dela upp människor i olika grupper. Men vi är inte blinda för olikheter, vi kategoriserar oss själva och andra vi möter både medvetet och omedvetet hela tiden. Politiker på både höger- och vänsterkanten talar alltmer om behovet av att ta fram statistik om etnicitet.”
 
(…)
 
”Demografisk statistik om exempelvis individers hudfärg, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning och sexuell läggning kallas ibland jämlikhetsdata. Den här typen av statistik som samlas genom självidentifikation kan påvisa och förklara diskriminering och var socioekonomiska ojämlikheter finns i samhället.
 
Sverige saknar i dag sådan statistik. När vi inte mäter och kvantifierar omfattningen blir det svårt att arbeta effektivt för minskad diskriminering och ojämlikhet. På samma sätt som Sverige använt statistik för att förstå ojämlikheter mellan könen i arbetet för att uppnå jämställdhet, kan demografisk statistik ge kunskap för att generera riktade insatser för ett mer jämlikt samhälle.
 
Det är viktigt att insamlingen bygger på samtycke, frivillighet och anonymitet. Det är individerna som tillfrågas som själva bestämmer vilken kategori de tillhör. Därmed borde det inte vara kontroversiellt att samla in den här typen av data. Den som inte vill svara behöver inte svara.
 
I dag har Sverige ett ganska stelbent system för kategorisering när det gäller etnisk bakgrund. Migrations- och integrationsforskare använder i dag statistik om medborgarskap, invandringsår, födelseland och föräldrarnas födelseland för att försöka förstå migrations- och integrationsprocesser.
 
Denna information är inte tillräcklig för att förstå etnisk tillhörighet. Ju fler generationer det går och ju fler personer med föräldrar som har olika bakgrunder ökar, blir det svårare att få en bild av vad födelseland eller föräldrarnas födelseland innebär för individers möjligheter i landet.”