Europarådets kommission mot rasism och intolerans kritiserar återigen Sverige för bristen på statistik om landets minoriteter och för att säga nej till jämlikhetsdata

I dagarna har ECRI (Europarådets kommission mot rasism och intolerans) publicerat sin femte rapport om Sverige och kritiken är inte nådig trots att vårt land och vi svenskar är absolut bäst på antirasism och antifascism, inkludering och integration samt mångfald och representation i lagarnas, retorikens, attitydernas och policytexternas värld (men dock långt därifrån i de konkreta materiella och organiska kropparnas värld) och denna gång handlar hela tre punkter om den i det närmaste totala bristen på data, siffror och statistik i Sverige trots att landet (fortfarande) styrs av världens första och hittills enda antirasistiska regering.
 
Tyvärr fortsätter därmed samma mönster som alltid – FN, EU, Europarådet och otaliga NGOs delar som alltid ut guldmedaljer och guldstjärnor till Sverige och svenskarna för att vara fullständigt ”outstanding” vad gäller attityder, lagar, direktiv och regelverk men ”skäller” samtidigt på Sverige och svenskarna för att sakna siffror som visar om alla progressiva och radikala attityder, lagar, direktiv och regelverk överhuvudtaget har någon verkan på den s k verkligheten (d v s på de konkreta materiella och organiska kropparna) och Sverige och svenskarna å sin sida fortsätter att hålla fast vid övertygelsen om att landet och befolkningen är världens mest antirasistiska och antifascistiska statsbildning och ”folkslag” på jorden (och i historien) och just därför ska Sverige och svenskarna inte börja föra någon som helst (jämlikhetsdata)statistik om landets minoriteter i den svenska hypermilitanta, superradikala och ultraortodoxa antirasismens och antifascismens namn:
 
 
”Artikel 13 i personuppgiftslagen (1998) innehåller ett generellt förbud mot att hantera känsliga personuppgifter, som information om etniskt ursprung eller religion. Därför finns det ingen övergripande offentlig statistik om etnicitet och det är svårt att hämta in data om de utsatta grupper som ECRI intresserar sig för, och i vilken grad de är socialt inkluderade. I sin fjärde rapport (§ 168) rekommenderade ECRI ånyo att myndigheterna skulle förbättra sina mekanismer för att övervaka situationen för de grupper som ECRI arbetar för. Den svenska regeringen håller emellertid fast vid sin restriktiva hållning till statistik och datainsamling om utsatta minoritetsgrupper och anför att man inte ser någon anledning till att ändra denna hållning. I samband med detta vill ECRI uppmärksamma myndigheterna på den allmänna policyrekommendationen nr 4 om nationella undersökningar om erfarenheter och upplevelser av diskriminering och rasism från potentiella offers synvinkel.
 
ECRI upprepar sin rekommendation om att svenska myndigheter bör förbättra sitt system för att övervaka situationen för grupper som faller under ECRI:s mandat, genom att samla in relevant information inom olika områden, uppdelad i kategorier som religion, språk, nationalitet och nationellt eller etniskt ursprung, och säkerställer att detta i samtliga fall utförs med tillbörlig hänsyn till principerna om sekretess, medvetet samtycke och frivillig självidentifiering av personer som tillhör en viss grupp. Systemet för datainsamling om rasism och rasdiskriminering ska också ta hänsyn till könstillhörighet, särskilt beaktande möjlig flerfaldig diskriminering.”