Ett av ytterst få inlägg i jämlikhetsdatadebatten som förespråkar jämlikhetsdata

Bland alla oinformerade och lögnaktiga dumheter som landets forskare, journalister, jurister, myndighetsföreträdare, politiker, aktivister, debattörer och skriftställare just nu formligen ”sprutar” ur sig när ”alla” (från SD:arna till vänsterradikalerna och alla däremellan) ska visa upp att de minsann är goda svenska antirasister genom att fördöma och ta avstånd från Vänsterpartiets kongressbeslut att börja förespråka jämlikhetsdata och i ledarartiklar, krönikor och kolumner samt i blogginlägg, Facebook-texter och Twitter-tweets hänvisa till både A.H. och nazisterna, till judarnas, samernas och romernas lidanden, till de ”rasbesatta” och ”rasfixerade” amerikanerna och britterna, till professor Lundborg eller till doktor Mengele så känns det fantastiskt och glädjande att få läsa ett helt och hållet informerat och påläst inlägg i debatten författat av Stellan Beckman och Andreas Ali Jonasson och vilka slår ett slag för jämlikhetsdata för landets nationella minoriteters och sverigefinnars skull och med fokus på kategorin och variabeln språk.
 
Och observera att Beckman och Ali Jonasson INTE vill registrera samtliga finsktalande i det befintliga folkbokföringsregistret och inte heller vill de skapa några separata register över alla judar, samer och romer eller registrera samtliga som har somaliska, turkiska, kurdiska, vietnamesiska, hindi, spanska eller arabiska som förstaspråk för jämlikhetsdata är då INTE detsamma som ”register” eller ”registrering” som 90% av alla antirasister och antifascister just nu visserligen påstår och hävdar mot bättre vetande för majoriteten har inte alltid rätt, som det heter, och just i denna fråga och i denna debatt så är det verkligen tydligare än någonsin:
 
 
”Förra året kom Lennart Rohdins nya utredning om de nationella minoriteterna. Ett problemområde som utredningen lyfter fram är bristen på statistik för beslutsunderlag till förvaltningskommunerna. Enligt utredningen behövs någon form av mätningar i linje med EU:s rekommendationer för jämlikhetsdata. Mätningar med jämlikhetsdata innebär att ta fram statistik som visar ojämlikheten utifrån variabler som exempelvis kön, ras/etnicitet, klass, ålder och språk.
 
(…)
 
Vi anser att jämlikhetsdata kan bidra till att förbättra det minoritetspolitiska arbetet. Det var också vad DO slog fast i sin rapport Statistikens roll i arbetet mot diskriminering (2012): ”För att kunna utforma och följa upp jämlikhetspolitiken behövs en bred kunskapsbas av jämlikhetsdata”.
 
Med jämlikhetspolitik syftar DO på både svenska statens arbete mot diskriminering och arbetet för de nationella minoriteterna.I Finland mäter man språk i statistiken. Även Estland, Storbritannien, Danmark, Spanien, Bulgarien, Irland och Österrike tillhör de EU-medlemsländer som på något sätt mäter språk med kvantitativa metoder.
 
(…)
 
Debatten kring jämlikhetsstatistik i Sverige har främst kretsat kring frågor som rör ras/etnicitet, sexualitet och könsidentitet. För sverigefinnar handlar det inte bara om att räkna hur många vi är, det är också ett sätt att ge vid handen hur staten faktiskt utför sitt minoritetspolitiska arbete.
 
Kanske är det så att Sverige inte vill införa jämlikhetsdata därför att man då skulle bli tagen på bar gärning. Kanske skulle det plötsligt bli synligt hur illa ställt det är med minoritetspolitiken i landet.”