Varför finns det ännu inte en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv?

Framåt årsskiftet så kastar sig alla vi som är besatta av landets elit och överklass och rika och förmögna höginkomsttagare och oftast även högutbildade övre skikt som nog många oftast även upplever och uppfattar som s k framgångsrika och s k lyckade (och även s k lyckliga) över Taxeringskalendern såsom den numera publiceras i form av namnlistor i landets tidningar och de av oss som samtidigt är fixerade vid ras, minoriteter och det nya Sverige söker med ljus och lykta efter utomeuropéer i namnlistorna i jakten på en icke-vit svensk bourgeoisie men varje år blir vi tyvärr lika besvikna:
26540302_10155314762360847_2141170232_o.jpg
 
De senaste namnlistorna som listar tio-i-toppen bland alla som tjänar över en miljon kronor visar tyvärr att även i utpräglade s k ”b-l-e-kommuner” som Botkyrka, Huddinge, Haninge och Södertälje så lyser utomeuropéerna med sin frånvaro och det är endast i vissa församlingar och stadsdelar i Stockholms stad som enstaka av dem dyker upp (i Skärholmen respektive i Spånga-Kista) och som alltid kring årsskiftet så undrar vi (”vi” = alla vi som är 1, biologistiskt besatta av socialgrupp ett 2, statistiskt besatta av utomeuropéerna) var alla rika latinamerikaner, kineser, indier, araber och afrikaner är, d v s varför finns de ännu inte i Sverige i några större mängder?
26512924_10155314762365847_695573043_o.jpg
 
Fram tills idag har Sverige tyvärr utmärkt sig som det västland där det kanske är allra svårast för utomeuropéerna att just bli rika och förmögna och s k framgångsrika och lyckade (och s k lyckliga) höginkomsttagare mot bakgrund av hur stor andelen utomeuropéer är i den svenska totalbefolkningen: I jämförbara länder som USA, Storbritannien, Australien, Kanada, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Schweiz (d v s de västländer som idag är på Sveriges nivå vad gäller minoritetspopulationsandelar) så finns det trots allt idag en icke-vit elit och överklass som numera är ikapp det infödda vita övre skiktet vad gäller inkomst- och förmögenhetsnivåer (även om det totala antalet superrika icke-vita i t ex USA, Storbritannien och Frankrike naturligtvis inte ska överdrivas) men i Sverige har det av antagligen flera anledningar tagit längre tid innan även vi får en icke-vit bourgeoisie som kan reproducera sig själv, d v s som utmärks av s k endogama s k intimrelationer (d v s som blir tillsammans med och får barn med varandra och inte bara med vita partners, vilket i hög grad är fallet just i Sverige vad gäller socialgrupp ett-icke-vita).
 
Tyvärr har inte ”Vem är det” givits ut på över tio år men den senaste och antagligen sista upplagan (som jag så klart äger ett ex av och ofta slår i för att utröna vem som är barn till vem och vem som är tillsammans med vem o s v) av ”Vem är det” (från 2007) innehöll då endast ett 30-tal (SIC!) utomeuropéer bland de närmare 9000 elitsvenskar som listades i boken och vilket tyvärr säger någonting om det socioekonomiska tillståndet bland landets utomeuropéer, d v s det går inte särskilt bra för utomeuropéerna just i Sverige i materiella mått mätt (OBS: naturligtvis är det inte ett självändamål i sig att som utomeuropé i Sverige vara eller bli s k rik och s k förmögen och s k lyckad och s k lycklig och alla 100 000-tals fattiga, bidragsberoende och arbetslösa utomeuropéer måste inte vara olyckliga i sig bara för det).
 
Sedan är jag självklart väl medveten om att en stor andel av landets majoritetssvenska höginkomsttagare som dyker upp i namnlistorna har utomeuropeiska adoptivbarn liksom icke-vita partners och blandade barn med dessa men tyvärr så innebär inte det per automatik att deras adopterade och blandade barn kommer att lyckas reproducera sina föräldrars rikedom och s k framgång och s k lycka utan tvärtom så finns det statistiska indikationer som visar att detta sällan äger rum samtidigt som de vita icke-adopterade och icke-blandade höginkomsttagarbarnen oftast lyckas reproducera sina föräldrars status. Slutligen så är jag också väl medveten om att det absolut finns en del utomeuropeiska ”andrageneration:are” i flera miljonprogramsområden som tjänar över en miljon per år och vilka inte dyker upp i namnlistorna då deras inkomster ej är taxerade (d v s de hamnar aldrig i Taxeringskalendern överhuvudtaget).
 
Så frågan är nu hur lång tid det egentligen ska ta innan en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv växer fram och tar sina första försiktiga steg?