Från och med imorgon och under nästa år är risken tyvärr stor att de högerpopulistiska och högerradikala strömningarna i Europa och i Sverige kommer att öka i styrka

Från och med den 1 januari och under hela 2018 kommer EU att ”styras” av EU-medlemsstatsregeringar vilka kommer att hålla i EU:s ordförandeklubba och vilka står mycket långt åt höger – nämligen Bulgarien (januari-juni 2018) och Österrike (juli-december 2018) vilkas nuvarande regeringar innehåller regeringspartier vars ledare (och ministrar) antingen har eller fortfarande föredrar att segerhälsa (d v s att ”heil:a”) och antingen har eller fortfarande föredrar att tala om att inrätta (koncentrations)läger (och den 1 januari 2019 tar sedan Rumänien över EU:s ordförandeskap, d v s ytterligare ett central- och östeuropeiskt land som gör allt som står i dess makt för att inte släppa en enda utomeuropeisk ”j-v-l” över bron).
 
 
I de tre valen i september 2018 kommer politikområdet invandring/integration och i praktiken och i förlängningen svenskheten och det nya (mångfalds-)Sverige att för första gången någonsin i svensk (politisk) historia dominera debatten och agendan (och valkampanjen) och vilket tyvärr gynnar SD då dessa frågor just är SD:s ”kärnfrågor” (exempelvis uppger 26% av väljarna att de har högst förtroende för SD vad gäller just politikområdet invandring/integration) och ytterligare två faktorer gynnar därtill SD (medan en faktor dock kan antas missgynna SD – antalet förstagångsväljare är färre än på mycket länge medan andelen äldre väljare är fler än någonsin tidigare) – nämligen att de två stora partierna (d v s S och M) alltmer närmar sig SD i retorikens värld (d v s nog ännu inte i politikens värld) i jakten på att ta tillbaka (arbetar- och medelklass)väljare samt att andelen invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund är större än någonsin tidigare för tyvärr verkar det finnas åtminstone en viss korrelation mellan när de stora partierna anammar en högerpopulistisk retorik och antalet högerpopulistiska och högerradikala röster respektive mellan andelen minoritetsinvånare som uppfattas som ”problematiska” av majoritetsbefolkningen och antalet högerpopulistiska och högerradikala röster.