Den svenska enspråkighetsnormen är på väg att brytas

I nästan alla huvudstäder och storstäder i Europa har det sedan länge funnits skyltar, kartor, instruktioner o s v på engelska utöver majoritetsspråket i respektive land (och i många städer som i decennier har varit flerspråkiga de facto eller de jure så har flerspråkighet i det offentliga rummet varit normen sedan länge) men i Sverige har 1900-talets extrema homogeniseringspolitik (ett språk, en religion, ett folk, en kultur, en s k ras o s v) gjort att flerspråkighet har setts med mycket oblida ögon (och tyvärr även med mycket oblida öron) av den svensktalande majoritetsbefolkningen (d v s den s k intoleransen mot människor som talar något annat språk än svenska i det offentliga rummet har under en lång tid varit extremt påtaglig just i Sverige) och fram tills alldeles nyligen så fanns det i stort sett inga officiella budskap på engelska eller på något annat språk överhuvudtaget i det offentliga rummet i huvudstadsregionen trots att 100 000-tals icke-svensktalande turister besöker Stockholm varje år (de allra flesta av dem kan knappt säga ”tack” och än mindre ”hej”) och trots att uppskattningsvis hela en tredjedel av alla storstockholmare numera inte har svenska som förstaspråk.
IMG_8864-1024x645.jpg
 
Den allra första skylten på ett annat språk än svenska i Stor-Stockholm (d v s utöver de flerspråkiga vägskyltarna i Norrland) som åtminstone jag fick syn på var en skylt i Fittja i Botkyrka kommun där det stod ”Mata inte fåglarna” på både svenska och på turkiska (och denna ”vägskylt” som sattes upp kring år 2008 var sannolikt helt unik under många år och berodde antagligen på riktigt rejäla problem med kanadagäss som hade bosatt sig vid Albysjön) men sedan det Hongkong-baserade företaget MTR tog över ansvaret för SL (Stockholms Lokaltrafik) för några år sedan så har en möjligen diskret men på alla sätt och vis alldeles unik språkrevolution inträffat i den svenska huvudstadsregionen tack vare att den gamla brittiska kronkolonin Hongkong är en på alla sätt och vis flerspråkig stad.
24210046_10155238891455847_475602636_o.jpg
Numera finns det nämligen både skyltar, kartor och instruktioner på både svenska och engelska vid de allra flesta tunnelbane- och pendeltågsstationerna i Stockholms län och inte minst på Stockholms Central och för en svensktalande storstockholmare som mig själv som har växt upp i Sverige med enspråkigheten som norm så känns det å ena sidan märkligt för att inte säga bisarrt att se skyltar och instruktioner som säger ”Way out” och ”Blue line” och kartor som talar om ”House of Culture” och ”Museum of Movement” samtidigt som jag glädjer mig åt att den svenska enspråkighetsnormen nu förhoppningsvis har brutits en gång för alla tack vare ett Hongkong-företag. Sedan är jag så klart väl medveten om att det kommer att ta många år innan vi får se skyltar, kartor och instruktioner på exempelvis arabiska, franska, turkiska, kurdiska, spanska, persiska, ryska, kinesiska och somaliska i det offentliga rummet i den svenska huvudstadsregionen som numera de facto är en av de mest flerspråkiga huvudstadsregionerna i både Europa och västvärlden.