Sexuella trakasserier inom högskolevärlden

Det är många som undrar när #metoo-kampanjen ska nå högskole- och forskarvärlden:
En gång i tiden (2002) så anmälde jag i varje fall min gamla arbetsplats (och mina manliga kollegor) vid Stockholms universitet för sexuella trakasserier tillsammans med 3-4 kvinnliga studenter men tyvärr så ledde denna anmälan inte till någonting:
”Sedan 1989, då en professur i koreanska inrättades, har studentantalet vid varje höstterminintagning bestått av 15-20 individer. Av dessa har 70-80% varit etniska koreaner, den absoluta majoriteten adopterade koreanska kvinnor, men även en liten grupp andra generationen, också dessa mestadels kvinnor. För att illustrera det hela med ett exempel: Av 20 studenter brukar 11 vara adopterade koreanska kvinnor, 2 adopterade koreanska män, 2 andra generationen koreanska kvinnor, 3 vita svenska kvinnor och 2 vita svenska män. Trots detta har de två doktorandtjänster som löpt sedan 1989 besatts av två på varandra följande vita svenska män. En tredje doktorand som avbröt studierna var dessutom en vit svensk kvinna.
 
Detta skulle kunna benämnas diskriminering på grund av etnicitet och kön på en strukturell nivå. Vad som är än värre är de sexuella trakasserier som de två vita svenska män som varit doktorander utsatt studenterna för när de fungerade som lärare. Den förste av doktoranderna är idag dessutom huvudlärare på grundutbildningen, och huvudorsak till de enorma avhopp som äger rum efter första året då normalt 1-2 av 15-20 studenter finns kvar. Många är de studenter, företrädesvis adopterade koreanska kvinnor, som upprörts över de kiss- och bajsskämt och glosor med starka sexuella undertoner som en av dessa lärare fnittrande fått studenterna att lära sig. Samma lärare uttrycker även öppet att andra generationen inte har på avdelningen att göra, utan att de bara tar upp plats, och uttrycker en liknande ringaktning för de adopterade koreanska studenterna. Den andre läraren jagade öppet en fru bland de etniskt koreanska kvinnorna, vilket parentetiskt den ene redan hade skaffat sig. Bland annat handlade det om gemensamma resor till skidorter. Senare hittade han en fru – en av sina studenter vid ett koreanskt universitet.
 
Allt detta sammantaget har sänt ut obehagliga signaler om vad som är tillåtet och normalt till den lilla studentgruppen vita svenska män som med två lärare på raken gifta med koreanska kvinnor, ofta har kopierat sina förebilder. Resultatet har inte låtit vänta på sig: Sedan 1989 har 15-20 vita svenska män studerat vid avdelningen, och av dessa har 2/3 skaffat sig en fru bland de koreanska kvinnorna i klassen eller under studievistelser i Korea.
 
Ur ett genus- och etnicitetsperspektiv är det självklart att en klass med en vit manlig lärare och uppemot 10-12 koreanska kvinnor lockar fram sexuella associationer med bakgrund av den exotiserande sexualisering som icke-vita och fr a asiatiska kvinnor utsätts för i Väst. I stället för att bejaka dessa obehagliga undertoner borde avdelningen ha tagit itu med detta och varit medveten om vilka följder en sådan klassituation kan få. När dessutom över halva klassen sedan 1989 utgörs av adopterade koreaner, borde även undervisningen ha följt med denna utveckling.”
 
Och så här svarade studentkåren på min anmälan:
 
”Det har kommit till Stockholms Universitets Studentkårs kännedom att det förekommer etnisk diskriminering och sexuella trakasserier vid avdelningen för koreanska.
 
Den etniska diskrimineringen tar sig uttryck i att merparten av studenterna är kvinnor och har koreanskt ursprung men detta är inte alls är märkbart på doktorand- och forskarnivån som helt består av etniska svenska män.
 
Sexuella trakasserier har förekommit i form av att klimatet på institutionen har varit sådant att de manliga etniskt svenska föreläsarna öppet kunnat uttrycka att de är intresserade av intima relationer med de kvinnliga studenterna med koreanskt ursprung. Undervisningen har även innehållit sexuella skämt och sexuella anspelningar i form av bland annat översättning av könsord, vilket vissa studenter har upplevt som mycket kränkande. Detta kränkande klimat har i vissa fall lett till avhopp från grundutbildningen.
 
Studentkåren har tidigare varit i kontakt med avdelningen för koreanska gällande diskriminering och trakasserier. Det ligger i vårt intresse som studentkår att denna utredning sker snarast. Vårt önskemål är att få träffa er för att gå vidare med den information som nu delgivits er och vi ber er därför kontakta oss för att bestämma en tid för ett möte.
 
Vidare är det önskvärt från studentkårens sida att det inleds en diskussion vid avdelningen för koreanska om hur man bör föra in etnisk jämlikhet och jämställdhet på dagordningen samt att denna diskussion utmynnar i en handlingsplan mot sexuella trakasserier och etnisk diskriminering.”