Om Emigrationsutredningens betydelse för skapandet av dagens Sverige

Jan-Ewert Strömbäck skriver idag i SvD om Kerstin Hesselgren som på uppdrag av den stora Emigrationsutredningen (som ”ägde rum” mellan 1907-13 – f ö en av Sveriges största statliga utredningar någonsin och vilket säger något om emigrationsfrågans dignitet för 100 år sedan) intervjuade svenska kvinnor som utvandrade till USA (d v s helt enkelt kvinnliga svenska s k förstagenerationsinvandrare):
 
 
”Emigrationen från Europa till Nordamerika är utforskad med råge. Alla tänkbara infallsvinklar förekommer. Minsta vrå i minsta svenskstad är dokumenterad. Märkligt nog finns det ändå ett område som ligger för fäfot, trakasserande arbets­givare som får särskilt kvinnor att ta det livsavgörande beslutet att emigrera. #Metoo-kampanjen kan möjligen ge inspiration till en forskning även om detta. Härvidlag utgör Kerstin Hesselgrens intervjuer och 1907 års emigrationsutredning ett utmärkt första ­underlag.”
För 100 år sedan var Sverige både ett av världens fattigaste och ett av världens mest ”outvecklade”, ojämlika, ojämställda och patriarkala västländer och efter Irland och bredvid Norge så var det Sverige som drabbades av den proportionellt sett största utvandringen per capita till USA och till andra bosättarstater och bosättarkolonier över haven och runtom i världen (t ex Kanada, Australien, södra Sydamerika, södra Afrika och vissa delar av Asien o s v):
 
Mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla svenskar utvandrade från och med andra halvan av 1800-talet och fram tills 1930-talet och bland de unga vuxna och bland alla invånare under 45 år så handlade det om än högre proportioner och det var just därför som Emigrationsutredningen tillsattes.
 
Utvandringen sågs också av Emigrationsutredningen och av dåtiden som en s k ”rasfråga” och vilket i praktiken innebar att det upplevdes som om svenskarna som ”folkslag” helt enkelt höll på att ”förblöda” på grund av den enorma massutvandringen (medan USA och de andra bosättarstaterna tvärtom kom att glädja sig åt den stora invandringen av s k nordiskt vita svenskar och skandinaver) och det demokratiska genombrott som ägde rum mellan 1917-21 liksom skapandet och införandet av (den socialistiska) välfärdsstaten som ägde rum från och med 1930-talet och framåt kan båda sägas ha varit direkta konsekvenser av och reaktioner på utvandringen som just avtog därefter och de resultat och rekommendationer som Emigrationsutredningen slog fast och kom fram till.