Hur ska det gå för landets UVAS:are eller NEET:are med utomeuropeisk bakgrund?

Dagens DN Debatt-artikel påminner om att samtidigt som arbetskraftsbristen är större än någonsin tidigare i modern svensk historia och numera verkar vara på samma extrema nivå som under de s k rekordåren mellan ca 1945-75 då Sverige tvingades massimportera 100 000-tals och åter 100 000-tals invandrare för att täcka alla vakanser (möjligen kanske dock inte lika extrem som efter Karl XII:s död då 100 000-tals ”vakanser” inte kunde fyllas p g a de enorma förluster som dennes ständiga krigföring hade förorsakat riket och dess manliga befolkning) så står närmare 150 000 ungdomar och unga vuxna (siffran 130 000 är inte helt uppdaterad) helt och hållet utanför arbetsmarknaden och de vare sig studerar eller gör praktik eller tar ens emot bidrag och de allra flesta nolltaxerar och ingen vet egentligen hur de försörjer sig överhuvudtaget (d v s de s k UVAS:arna eller NEET:arna):
 
 
Samtidigt så misslyckas nästan en femtedel av varje årskull med att gå vidare från högstadiet och 9:an, d v s från grundskolan, till gymnasiet (liksom att numera tvåsiffriga procentsiffror även misslyckas med att gå ut gymnasiet) och det totala antalet ungdomar och unga vuxna som har en ofullständig grundskoleutbildning och en ofullständig gymnasieutbildning och som sannolikt i de allra flesta fall tyvärr aldrig någonsin kommer att sätta sin fot på någon högskola överhuvudtaget innan de går bort (och tyvärr kommer nog alltför många av dem att gå bort i förtid) uppgår redan till åtminstone 250 000 eller en kvarts miljon räknat på alla som just nu är mellan 16-30 år gamla.
 
Det som dock sällan eller aldrig nämns i sammanhanget, och sannolikt för att av antirasistiska och antifascistiska skäl inte ”hänga ut” och ”peka ut” dessa ungdomar och unga vuxna och deras föräldrar och familjer, är att den absoluta majoriteten av dem har utländsk och främst utomeuropeisk bakgrund och framför allt någon form av bakgrund i Mellanöstern och Afrika och de allra flesta är s k ”andrageneration:are” och är uppväxa och bosatta i miljonprogramsområdena och har ej svenska som förstaspråk och är därtill sällan lutheranskt kristna och de allra flesta är pojkar och unga män.
 
Alltför många av dessa ungdomar och unga vuxna med bakgrund i Mellanöstern och Afrika som dessutom liksom alla vi andra bara blir biologiskt-kroppsligt äldre och äldre (d v s att sakna en fullständig grundskole- och/eller gymnasieutbildning som 35-45-årig ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika är nog inte särskilt roligt i dagens Sverige om en säger så…) förutom att de bara blir fler och fler dras numera till den s k informella och alltför ofta brottsliga ekonomin som gör att alltför många ungdomar och unga vuxna ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika numera skjuter på varandra och även tar kål på och har ihjäl varandra eller skadar varandra för livet i konkurrens om de resurser de har att ”dela” på liksom att alltför många har åkt ned som krigsfrivilliga till Mellanöstern och många av dem deltar just nu f ö i slutstriden om Raqqa och kommer nog även att stupa där.
 
Ingen verkar i skrivande stund vare sig kunna stoppa nytillförseln av nya UVAS:are eller NEET:are och ingen verkar heller veta vad alla dessa ”misslyckade” ungdomar och unga vuxna ska ta vägen och i takt med att åren går och att de själva bara blir äldre och äldre och då denna växande grupp blir alltmer stigmatiserad, alltmer kopplad till atavistiskt ”no limits”-våld och politisk och religiös extremism och t o m till ond bråd död liksom till miljonprogramsområdena så ser deras chanser till att få ett åtminstone någorlunda bättre liv tyvärr ej särskilt bra ut just nu utan snarare finns det nog en risk att denna redan mycket stora befolkningsgrupp i landet som faktiskt redan utgör en formidabel miniarmé av unga människor som fr a handlar om unga män och unga manliga ”andrageneration:are” med bakgrund i Mellanöstern och Afrika (150 000-250 000 människor är en mycket stor grupp människor med svenska mått mätt) tvingas bygga upp ett s k parallellsamhälle för att överhuvudtaget kunna (över)leva.