Om den påtagligt vita stadsdelen Södermalm i Stockholm

Mustafa Can skriver om det röda och proletära Södermalm i Stockholm vars (vita) män f ö utsågs till världens sexigaste och snyggaste män för några år sedan och där endast 19% har utländsk bakgrund överhuvudtaget och där enbart 7,5% av alla ca 130 000 invånare har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive de i huvudsak vita bosättarstaterna Australien och Nya Zeeland) sammantaget och varav merparten har någon form av bakgrund i Iran, Turkiet, Irak, Chile, Colombia, Libanon, Syrien, Thailand, Sydkorea, Indien och Kina (OBS: det finns naturligtvis inget egenvärde i sig att som stadsdel inhysa en hög andel utomeuropéer):
 
 
”Södermalm, hela Stockholm, är snarare enfald än mångfald. Stockholmarens intresse för mångfald är större utanför landets gränser än inom den egna stadens gränser. Det är som om Brooklyn och Kreuzberg ligger närmare än Tensta och Botkyrka.
 
(…)
 
Nu drabbas jag av en alltmer förlamande ångest och undrar vad fanns jag gör i denna homogena enklav som bättre skulle tjäna som socialantropologisk temapark för utstuderad coolness och förljugen spontanitet – en plats där folk tar selfies med utvisningshotade flyktingar för att öka på sitt humankapital. Berlins gentrifierade stadsdelar är inte lika kliniskt rena från smuts, graffiti, sjavighet, mörka källarkrogar, billiga små barer och tillåtande attityd mot udda människor. Och i Oslos motsvarighet till Södermalm, Grünerløkka, bor och arbetar en mångfald av etniciteter.”
 
Till exempel bor det ej mer än kring 200 invånare som har någon form av bakgrund i Iran i Katarina församling, ej mer än kring 40 invånare som har någon form av bakgrund i Thailand i Maria Magdalena församling, ej mer än kring 100 invånare som har någon form av bakgrund i Sydkorea i Sofia församling och ej mer än kring 160 invånare som har någon form av bakgrund i Chile i Högalids församling och i samtliga fall ingår både de som är födda i länderna ifråga (d v s de s k riktiga och äkta invandrarna), de som är födda i Sverige och som har två föräldrar som är födda i ursprungslandet ifråga (d v s den s k ”andragenerationen”), de som är födda där men har adopterats av vita invånare och vita Södermalmsbor (d v s de adopterade) samt slutligen de som är födda i Sverige och som har en förälder som är född i landet ifråga och en förälder som är inrikes född (d v s de s k blandade):
 
Faktum är att av Södermalms samtliga invånare som har någon form av bakgrund utanför västvärlden så utgör de adopterade och de blandade tillsammans möjligen över hälften av Södermalms totala ”bestånd” av utomeuropéer (OBS: det är vare sig fel på adoptivfamiljer eller på adoptivbarn eller på blandfamiljer eller på blandbarn). F ö bör det så klart påminnas om att endast de som är folkbokförda i befolkningsregistret som permanent boende Södermalmsbor ingår i statistiken ifråga – d v s alla s k EU-migranter, alla papperslösa, alla som egentligen ska utvisas och deporteras men som har gått under jorden, alla turister, alla diplomater, alla hemlösa, alla kriminella som gömmer sig och har gått under jorden o s v är ej överhuvudtaget medtagna i ovanstående siffror även om de de facto är Södermalmsbor.
 
I Stockholm har f ö numera kring 40% av alla invånare någon form av utländsk bakgrund och mellan 25-30% har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive Australien och Nya Zeeland) och vilket innebär att Södermalm bredvid det s k blåa och det s k överklassiga Östermalm är den allra vitaste och allra mest homogena stadsdelen i huvudstaden.
 
Den absoluta majoriteten av alla Södermalmsbor som har någon form av bakgrund i Mellanöstern och övriga Asien och Afrika och i Latinamerika och Oceanien (exklusive Australien och Nya Zeeland) är f ö även antingen vuxna hetero- eller homosexuella intimrelationspartners till vita Södermalmsbor alternativt adoptiv-, foster- eller styvbarn till vita Södermalmsbor, d v s mycket få hushåll på Södermalm består av utomeuropéer och invånare som har bakgrund utanför västvärlden och vilka lever i intimrelationer med varandra och har barn med varandra (t ex en familj som består av en vuxen s k helsomalisk heterosexuell man och en vuxen s k helsomalisk heterosexuell kvinna som har två s k helsomaliska barn alternativt ett hushåll som består av en vuxen icke-heterosexuell kinesisk kvinna och en vuxen icke-heterosexuell chilensk kvinna som har ett s k surrogatbarn tillsammans som inte är ett vitt barn) och mycket få av Södermalms utomeuropéer är bosatta i hushåll där inga vita invånare överhuvudtaget är folkbokförda (det finns t ex ett flertal kollektiv på Södermalm men mycket få av dem om ens några består helt och hållet av invånare som har någon form av utomeuropeisk bakgrund då det oftast åtminstone finns en vit invånare som är bosatt i kollektivet ifråga).
 
Sedan betyder inte detta så klart att vare sig Södermalmsborna eller Östermalmsborna är mer s k ”rasistiska” än andra Stockholmare och inte heller betyder det att de vita Södermalmsborna skulle bli lyckligare och må bättre och få ett bättre liv om fler iranier, afghaner, syrier, vietnameser, pakistanier, somalier, etiopier, colombianer eller bolivianer valde att bosätta sig på och bodde på Södermalm.
 
Slutligen så är andelen Södermalmsbor som är barn och ungdomar lägre än andelen barn och unga i övriga Stockholm medan andelen äldre och pensionärer är högre på Södermalm än andelen äldre och pensionärer i övriga Stockholm och faktum är att över en fjärdedel av alla Södermalmsbor redan är över 65 år gamla och denna andel ökar för varje år som går (OBS: det är så klart vare sig fel att vara vit eller att vara äldre).