Två tredjedelar av världens alla suveräna stater tillämpar idag jämlikhetsdatametoden i en eller annan form och samlar in data om ras och etnicitet
Idag samlar över 66% av världens alla suveräna stater in statistik om ras och etnicitet medan Sverige och Väst- och Nordeuropa fortfarande vägrar att göra det i antirasismens och antifascismens namn (”det är så fel att ens tänka så”, ”det är fel att ens dela upp så”, ”det är totalt ointressant att vissa människor råkar se annorlunda ut”, ”det har ingen som helst betydelse om vissa inte är kulturellt kristna eller om vissa inte talar svenska som förstaspråk” o s v):
Det senaste numret av den s k vetenskapliga tidskriften Ethnic & Racial Studies innehåller ett antal artiklar som handlar om statistik om ras och etnicitet (liksom om religion och språk) och en av artiklarna beskriver hur världens kring 200 suveräna stater under det senaste decenniet har genomgått en formidabel befolkningsstatistikrevolultion som inte minst har gällt världens alla f d kolonier (d v s uppemot 75% av alla stater på jorden):
Idag samlar över 66% eller över två tredjedelar av alla stater på jorden in data och siffror om ras och etnicitet utifrån jämlikhetsdatametoden (d v s utifrån självidentifikation, frivillighet och anonymitet) och detta gäller 2/3 av alla stater i Asien, hälften av alla stater i Afrika, 80% av alla stater i Nord- och Sydamerika samt 90% av alla stater i Oceanien men vad gäller Europa så gäller det knappt 45% av alla stater och merparten av dem är belägna i Central- och Östeuropa förutom Storbritannien och Irland. Att inte fler asiatiska och afrikanska stater än 50-66% praktiserar jämlikhetsdatametoden beror dock inte på att de är hårda och radikala färgblinda antirasister och antifascister utan snarare på att alltför många av de suveräna statsbildningarna i dagens Asien och Afrika tyvärr inte längre är särskilt funktionella, d v s de är ofta tyvärr s k misslyckade stater förutom att de tyvärr i alltför många fall också är genomkorrupta.
Det kan tyckas som att Europa därmed framstår som världens mest antirasistiska och antifascistiska och antiessentialistiska och antibiologistiska världsdel som verkligen har ”förstått” att efter Förintelsen, kolonialismen, rastänkandet och 1900-talets statliga extremnationalism och etniska rensningar så är den enda vägen framåt den hypermilitanta och superradikala färgblinda antirasismen och antifascismen som vägrar att överhuvudtaget bry sig om och befatta sig med att vissa människor faktiskt ser annorlunda ut rent fysiskt-kroppsligt, att vissa människor faktiskt inte är (kulturellt eller praktiserande) kristna samt att vissa människor själva identifierar sig med en viss etnisk minoritet eller talar ett visst minoritetsspråk som förstaspråk.
Min egen åsikt säger dock att medan den övriga utomvästerländska världen nu faktiskt har förstått att statistik om ras och etnicitet liksom om religion och språk (och naturligtvis också om kön, klass, ålder, region o s v) är absolut nödvändig att samla in för att överhuvudtaget försöka göra något åt alla ojämlikheter och orättvisor som föreligger (d v s det är inte av ”ondska” eller på grund av ”illvilja” som exempelvis USA eller Brasilien samlar in data om ras eller som Storbritannien eller Australien samlar in siffror om religion utan enbart p g a att staterna ifråga vill försöka åtgärda de ojämlikheter och orättvisor som föreligger utifrån ras respektive religion och därför krävs statistik för att överhuvudtaget kunna identifiera vilka grupper som är de som är mest utsatta och mest marginaliserade och vilka därmed behöver mest stöd och interventioner) så har fr a Väst- och Nordeuropa med Sverige i spetsen och i ledningen vägrat att ”inställa sig i ledet” och vidhåller i stället att det är totalt ointressant hur människor råkar se ut rent kroppsligen och rasligt liksom hur de identifierar sig rent etniskt samt vilken religion de identifierar sig med och vilket språk de talar som förstaspråk.
Tobias Hübinette 
En kommentar