Om Åke J. Ek och adoption – än en gång

Sent på kvällen måndagen den 22 januari 1945 och samma dag som sovjetryska Röda arméns styrkor befann sig endast 27 mil från Rikets huvudstad Berlin kastades en bomb mot brittiska legationen på Strandvägen 82 i Stockholm och attentatspersonen som hade tagit sig till och från platsen på cykel greps aldrig då den rådande snöyran gjorde att alla cykelhjulspår suddades ut. Säkerhetspolisen misstänkte dock med stort fog att bombkastaren var den 20-årige Åke J Ek som trots sin ungdom hade varit aktiv nazist i det s k lindholmspartiet SSS (Svensk socialistisk samling) ända sedan tonåren och som nyligen hade återvänt hem efter att ha varit krigsfrivillig på östfronten. För alla som undrar vad alla just nu överlevande och återvändande svenska krigsfrivilliga från Mellanöstern kan tänka sig att företa sig i framtiden när de nu är tillbaka i Sverige så kan ju detta vara en händelse som är värd att lägga på minnet och just Ek kom f ö att iscensätta och ligga bakom dylika attentat ända in på 2000-talet och som jag själv ”oförhappandes” kom att bli ”inblandad” i (men det är så klart en annan historia).
20706599_10154942542725847_1372156384_n.jpg
 
Ek kom sedermera att bli en av landets mest framgångsrika s k varulvar, d v s en person som gjorde en s k borgerlig karriär i ”mainstream-samhället” men som samtidigt fortsatte att vara aktiv högerextremist (Eks mapp och fil i Säkerhetspolisens arkiv är extremt omfattande), och han var även medlem i ”varulvsrörelsen” och i den s k Svenska motståndsrörelsen (d v s samma namn som dagens Nordiska motståndsrörelsen tidigare bar och vilket nog inte är en slump) som grundades och leddes av Eks gamle partikamrat Otto Hallberg på 1950-talet. Även den sedermera superrike och världsberömde Ingvar Kamprad var f ö medlem i ”varulvsrörelsen” och i Svenska motståndsrörelsen på 1950-talet som utgjorde ursprunget till den svenska s k Stay Behind-organisationen och som samlade ”gräddan” av de överlevande och återvändande svenska krigsfrivilliga från fronterna runtom i Europa och fr a från östfronten och vilka hade slagits på Tysklands, axelmakternas och deras allierades sida.
 
Ek kom även under efterkrigstiden att bli en av landets mest kända ”Koreaexperter” och ”Koreavänner” efter att ha deltagit i Koreakriget som fältväbel vid Svenska Röda korsets s k Svenska Koreaambulans och han var aktiv i svenska Koreasammanhang ända fram till sin död 2011. Ek kom vidare att grunda den allra första vänskapsföreningen i västvärlden och för västerlänningar (och i Eks fall naturligtvis för svenskar) som har ett intresse och engagemang för Korea och för koreaner, d v s den pro-sydkoreanska Svenska Koreaföreningen (OBS: ej att förväxla med den pro-nordkoreanska Svensk-koreanska föreningen som bildades 1969 som en del av den s k 68-rörelsen) som bildades redan 1951, och som var den största och viktigaste föreningen för alla svenskar som hade någon relation till Sydkorea ända in på 1970-talet när det konkurrerande Koreanska sällskapet slutligen övertog den rollen.
 
Eks allra viktigaste ”insats” som s k varulv handlar dock om att utan denne (som kvarstod som en av de allra sista och mest fanatiska partimedlemmarna när SSS upplöstes 1950 och även tidvis arbetade på SSS partihögkvarter på Markvardsgatan 5 i Stockholm) så hade Sverige kanske aldrig blivit det land i världen som har adopterat flest s k Tredje världen-barn per capita då Ek i egenskap av folkpartistisk politiker (d v s dagens Liberalerna som han gick med i på 1950-talet och helt i enlighet med den nazistiska varulvsstrategin) och offentlig opinionsbildare var en av dem som allra mest och allra tydligast kampanjade och ”lobbade” för utlandsadoptioner under den internationella adoptionens ”pionjärår” på 1960-talet och hans förening organiserade även den första generationen av svenska adoptivföräldrar som nästan uteslutande adopterade från just Sydkorea (adoptivbarn från Sydkorea, s k ”Koreabarn”, dominerade helt den internationella adoptionen till Sverige under 1960-talet och ända in mot mitten av 1970-talet).
 
Så outgrundliga kan Herrens vägar vara efter att en bombkastande 20-åring (som f ö avslutade sitt liv som en bombbeställande 80-åring) valde att bli en s k varulv och därefter kom att spela en avgörande roll för att göra Sverige till världens mest utlandsadopterande land (och f ö möjligen också gjorde att undertecknad överhuvudtaget hamnade här i Sverige).