Asiaterna är Sveriges modellminoritet

Efter att snart ha läst klart och ”plöjt igenom” samtliga böcker (romaner, självbiografier, pjäsmanus, diktsamlingar, essäer o s v) skrivna på svenska av författare med någon form av utomeuropeisk bakgrund plus med någon form av bakgrund på Balkan (och möjligen är jag den ende i landet som nu både har köpt, läst, kategoriserat och tematiserat hela denna vid det här laget rejält omfattande svenska minoritetslitterära produktion sådan den har tagit sig uttryck sedan 1990 och framåt och bara i år har och ska ett 15-tal nya titlar f ö komma ut) så kan jag konstatera att även om de öst- och sydostasiatiska författarna är mycket få till antalet (förutom de adopterade och de blandade, d v s asiater som invandrat ”självmant” eller som är s k ”andrageneration:are” har knappt avsatt några spår alls än så länge inom den svenska samtidslitteraturen) så dyker referenser till svenska asiater ständigt upp i åtskilliga av texterna och framställs och omtalas i det närmaste som en slags svensk motsvarighet till den amerikanska modellminoriteten: Asiater i Sverige verkar helt enkelt vara den enda utomeuropeiska minoriteten som till synes accepteras nästan helt och hållet i annars helvita sammanhang och miljöer och vilka ”tillåts” flytta in bland och t o m bo hemma hos infödda vita majoritetssvenskar i långt högre grad än någon annan utomeuropeisk minoritetsgrupp.

20375706_10154913120425847_8390926945530934592_n.jpg