Om att stanna i minnet hos f d kollegor

Jag må ha ”avverkat” och lämnat bakom mig alltför många arbetsplatser, branscher, sfärer, sammanhang, yrken och ”karriärer” liksom alltför många högskolor, institutioner, centra, discipliner, ämnen och fält än vad som är norm(alt) och jag må ha varit en s k kontroversiell anställd och kollega i alltför många jobbsammanhang (och även i alltför många föreningssammanhang) och därmed åsamkat alltför många f d chefer och kollegor alltför mycket smärta och lidande men jag har trots allt/det tydligen inte varit någon som inte jobbar på och ”ligger i”:
 
Min styvbror (sonen till min mors nye man) berättade nyss att hans mor har en sommarstuga i Västernorrland och att en för henne helt okänd person som bara råkade passera förbi av en slump kom i samspråk med henne och började berätta om en tidigare arbetsplats ”där inte särskilt mycket hände” och ”där inte särskilt många jobbade särskilt hårt” ”förutom en kollega” som enligt denne ”jobbade både hårt och jämt” och dessutom utöver detta även gjorde ”att något hände både på och runt arbetsplatsen” och personen i fråga nämnde sedan oförhappandes mitt namn och varpå min styvbrors mor blev rejält överraskad och berättade att hon mycket väl vet vem jag är så tydligen har jag m a o stannat i minnet (och på ett förhoppningsvis positivt sätt) hos åtminstone en f d kollega.