Vilka svenskar uppvaktade Hitler i Berlin på dennes 50-årsdag 1939 och vilka svenskar träffade Hitler flest gånger?

Dagens understreckare i SvD är författad av Ulf Zander och handlar om den svenska Karl XII-kulten samt omnämner både att SD:s favoritförfattare Verner von Heidenstam också var en av Hitlers (svenska) favoritförfattare och att en grupp svenskar uppvaktade Hitler på dennes 50-årsdag:

 

 

När Hitler fyllde 50 år den 20 april 1939, d v s en månad efter annekteringen av ”rest-Tjeckien” (d v s det som kom att kallas Riksprotektoratet Böhmen och Mähren), var det många svenskar som ville fira och gratulera det nya s k Grossdeutschlands ledare.

20108492_10154877211555847_6429705022702096903_n.jpg

 

20121265_10154877211380847_3700420094344074722_o.jpg

 

20108258_10154877245725847_1052783473911270722_n.jpg

 

Tyska ambassaden i Stockholm som då låg på Hovslagargatan 2 på Blasieholmen i den byggnad som idag är Lydmar Hotel ska ha anordnat ett födelsedagsfirande som bl a bevistades av kungens pro-nazistiska mor och som möjligen åtminstone delvis utspelade sig i alternativt ”spillde över” till Kungsträdgården i Stockholm (eller så handlade det om en halvofficiell födelsedagsmiddag på Café Opera alternativt på Grand Hôtel vilka ju båda är belägna i anslutning till både dåvarande ambassaden och Kungsträdgården).

 

205669.jpg

 

0a913dce-42b0-4950-b2c4-77a848576493.JPG

 

Samtidigt vid 17.30-tiden på kvällen samma dag besökte tio svenskar Rikskansliet på Wilhelmstrasse 78 i Berlin under ledning av den svenske ambassadören Arvid Richert för att gratulera Hitler och trakteras med té och kakor i det magnifika Marmorgalleriet.

 

chancel-night.jpg

 

2-Geheimnisvolle-Orte-Hitlers-Reichskanzlei-NICHT-KOPIEREN.jpg

 

På plats i Berlin var förutom ambassadören generallöjtnant Olof Thörnell, chef för Försvarsstaben som några månader senare skulle utses till Sveriges ÖB, viceamiral Fabian Tamm, chef för svenska flottan och Marinen, generallöjtnant Helge Jung, chef för Arméstaben som också han sedermera skulle komma att bli svensk ÖB, samt kapten och friherre Gustaf Magnus ”Gösta” von Stedingk som sedermera kom att bli regementschef för Kungl. Svea Livgarde och vilka hade rest ned till Tyskland i sällskap med en högerextrem och pro-tysk delegation från Samfundet Manhem och Svensk-tyska föreningen som bestod av generallöjtnant Henri de Champs, överstelöjtnant Emil Fevrell, professor Herman Nilsson-Ehle, hovstallmästaren greve Clarence von Rosen och Svenska Dagbladets chefredaktör Carl Trygger. Thörnell var f ö också medlem i Svensk-tyska föreningen och både Thörnell, Tamm, Jung, Fevrell och de Champs skulle alla komma att föräras med Tyska örnens orden av Hitler under krigsåren.

Unknown.jpeg

 

 

Den svenska delegationen bodde alla på Hotel Adlon ett stenkast från Brandenburger Tor där både Zarah Leander och Sven Hedin brukade ta in när de var i Berlin och träffade Goebbels, Hitler och de andra ledarna och de festade även tillsammans sent inpå natten efter mottagningen i Rikskansliet och efter att ha bevistat en galaföreställning av Glada änkan (några av de entusiastiskt födelsedagsfirande och hårt ”partajande” ”överklassnazistiska” svenskarna ska ha kommit i säng först vid 4-”snåret” på morgonen den 21 april).

88e56c46e50e7e28c467c2702dbe61e6--king-charles-karl.jpg

 

I samband med ”audiensen” på Rikskansliet överlämnade antisemitiska och rasideologiska Samfundet Manhem som fr a samlade akademiker och forskare och Svensk-tyska föreningen som samlade den pro-nazityska svenska eliten, aristokratin och överklassen en bronsstatyett av Karl XII som hade bekostats av ingenjör C-E Carlberg och försetts med följande ingraverade budskap (tyvärr har jag inte lyckats utröna vilken svensk pro-nazistisk skulptör som hade formgett statyetten som möjligen togs fram av berömda Meyers konstgjuteri men det finns ett antal namn att välja mellan):

 

”Carolus XII Rex Suecia von dankbaren Schweden Adolf Hitler zu seinem fünfzigsten Geburtstag 20. April 1939 gewidmet.”

 

Till statyetten som Hitler ska ha blivit så förtjust och begeistrad i att han placerade den på en central plats i Rikskansliet och där den antagligen förstördes av de allierades senare bombningar och i samband med slutstriden och slaget om Berlin tillfogades en hälsning som löd:

 

”Till ledaren Adolf Hitler den 20 april 1939. Svenska män och kvinnor, som i den tyske ledaren och folkkanslern Adolf Hitler se Europas räddare, vilja ge uttryck åt sin djupt kända hedersbevisning och tacksamhet. Vi förbinda med denna hälsning en erinran om vår store konung Karl XII, som i sin hårda historiska kamp var besjälad av samma anda, vilken vi svenskar också förnimma i Eder världshistoriska insats för Stortysklands grundande och Europas vidmakthållande. Samfundet Manhem: Ernst B Almquist, C-E Carlberg. Svensk-tyska föreningen: Henri de Champs. För enskilda svenska folkkamrater: H Möllman-Palmgren, O Ziegler, J Åstrand.”

 

Ernst B Almquist var då en KI-professor, John Åstrand var kapten och en (ö)känd Karlstadsnazist samt f d ledare för det s k furugårdspartiets ungdomsorganisation Vikingarna, Holger Möllman-Palmgren var en känd nazistisk publicist och utgivare och redaktör för ett flertal högerextrema tidningar och Otto Ziegler var konsul och också han en (ö)känd värmlandsnazist som var bosatt i Säffle.

 

adolf50.jpg

 

Greve Clarence von Rosen, som också var Svenska Fotbollförbundets förste ordförande och efter vilken von Rosens pokal kom att uppkallas, ska ha tryckt Hitlers hand med båda sina blåblodiga (och rejält förmögna) händer och sett denne djupt i ögonen med sina egna högadliga ögon och utbrustit ”Mein Führer!” medan en annan av svenskarna inte kunde hålla sig från att slå ihop klackarna, gå upp i enskild ställning och segerhälsa och utbrista ”Sieg Heil!” (och vilket idag ju hade renderat denne ett åtal för hets mot folkgrupp såvida de övriga svenskarna i delegationen hade ställt upp som vittnen): Om det var Svenska Dagbladets chefredaktör, den berömde lundaprofessorn från Svalöv eller någon av officerarna som bara inte kunde låta bli att ”heil:a” när han både fick se och ta i Ledarens fysisk-materiella kropp är dock oklart.

 

67d48510-57f2-4cff-9b78-54a1fbd5141a.jpeg

 

Hitler som hade ”tvingats” hälsa på 100-tals utländska gäster under dagen från 21 olika länder sade mer eller mindre rutinmässigt ”Freue mich sehr ihre bekanntschaft zu machen!” till var och en som han tog i hand men när den svenska delegationen dök upp och överlämnade statyetten sken denne upp och sade spontant och ”utanför protokollet” ”Ganz grossartig!” till svenskarna.

gustav-adolf-gering-gustav-v-1939-2.jpg

 

1939 var de svenska besöken f ö många till det nya Tyskland: Den 2 februari 1939 hade även kungens far pro-nazisten och arvfursten Gustaf Adolf, som kom att träffa Hitler ett flertal gånger innan och under kriget, och självaste kung Gustaf V i eget högt majestät (som i brev ”tilltalade” Hitler med ”Mein Lieber Reichskanzler!”) träffat Hitlers närmaste man Hermann Göring på svenska ambassaden i Berlin, som bara tre månader dessförinnan hade orkestrerat och organiserat den s k Rikskristallnatten, för att utnämna denne till riddare av svenska Svärdsorden och kungen och Göring förde därefter ett enskilt samtal som pågick i närmare en timme och den 25 augusti 1939, d v s bara några dagar innan krigsutbrottet, besökte pro-nazisten, ryttmästaren och greven Gilbert Hamilton, d v s den s k piptobaksgreven som ligger bakom greve Gilbert Hamiltons blandning, Berlin och Hitler i Rikskansliet som då utnämnde denne till generalmajor i den tyska krigsmakten då den svenske greven hade slagits på tysk sida under Första världskriget.

 

20108432_10154877245800847_7990010351943631027_n20108657_10154877245805847_302761367892305639_n.jpg

 

c1b196b5a7261bc8acab4ffda0a4a48c--gustav-adolf-concentration-camps.jpg

 

CNo_sXsUwAAs1TI.png

 

e39c8d4f18d1c02a4fe95881b62f4817--med-berlin.jpg

 

Slutligen: Självklart existerade det inte någon tävling bland dåtidens svenskar vad gäller att ha träffat Hitler allra flest gånger innan denne begick självmord men om nu en sådan tävling hade existerat så bör Sven Hedin och kungens far ha hamnat på guld- och silverplats medan ambassadör Richert ”bara” ska ha fått träffa Hitler vid totalt tre tillfällen.

 

original.jpg