Om (statlig) svensk ”nation branding” igår och idag: Från imperieromantik och rastänkande till antirasism och kolonial nostalgi

 

Nu har jag via antikvariat och kontakter äntligen lyckats ”införskaffa” de allra viktigaste praktverken och utställningskatalogerna som Sverige har publicerat genom åren för att ges som gåva till andra länder respektive för att ”ställa ut” Sverige inför och gentemot omvärlden och vilka sammantaget också säger någonting om vilket Sverige och vilken svenskhet som gäller vid en viss tidpunkt i historien:

 

D007DF332040611A2CB5CF28776F1F9F.jpeg

 

Dels har jag kommit över ett billigt exemplar av 1910 års ”nationalutgåva” av ”Suecia antiqua et hodierna” eller ”Suecian” som började publicerades när Östersjöimperiet sjöng på sista versen mot slutet av 1600-talet och i början på 1700-talet och som med sina gravyrer med bildtext skulle kommunicera att Sverige både var ett gammalt och mäktigt land. Boken användes som gåva till utländska ambassadörer, ledare och politiker och kom i olika omgångar att nytryckas och fortsätta att ges bort som gåva i diplomatiska sammanhang ända fram tills 1910-talet när ”Suecian” nog började upplevas som en aning gammaldags, ”reaktionär” och ”obsolet”.

 

md21870641660.jpg

 

Dels har jag sedan tidigare ett exemplar av praktverket ”The racial characters of the Swedish nation” som publicerades 1926 och som även gavs ut som lärobok på svenska i en s k folkupplaga med titeln ”Svensk raskunskap” under den svenska rasforskningens storhetstid och som med sina fotografier med vidhängande tabeller skulle kommunicera att Sverige inhyste den både renaste, vackraste och vitaste befolkningen i världen. Praktverket användes under några år som gåva till utländska ambassadörer, ledare och politiker och låg till grund för den stora rasutställningen i paviljongen Svea rike som ingick i Stockholmsutställningen 1930 och som i sin tur markerade det nya moderna, industrialiserade och urbaniserade Sveriges debut på världsarenan.

 

13141088_10153661557255847_1019672693_n1635-i-The-Swedish-Nation-i-Folk-and-Race-Types-Nordic-mixed-race-Finnish-Lapp-Lappic-mixed-race-Walloon

 

Paviljongen Svea rike vars utställningskatalog jag också ”äger” sedan tidigare tillägnades den dåtida världsledande svenska rasforskningen och bjöd på mängder av tabeller, kartor, fotografier, skulpturer, teckningar och målningar från golv till tak som illustrerade att svenskarna utifrån kroppsmått och utseendetyp var vitast av alla vita folk i världen och utgjorde homo sapiens både estetiska och genetiska elit, d v s svenskarna var både vackrast och ”snyggast” i världen utifrån det globala skönhetsidealet och utgjorde därmed rent medicinskt-biologiskt de mest ”värdefulla” kropparna i världen.

 

Bakom utställningen stod några av landets ledande forskare tillsammans med några av landets ledande konstnärer, tecknare, designers och skulptörer och det första utställningsbesökarna möttes av var ett Viktor Rydberg-citat – ”Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna” (strofen i sin helhet lyder ”Jag känner mig din frände, himlaborna! Till ariskt blod, det renaste och äldsta, till svensk jag vigdes av en vänlig norna. Mitt folk har till symbol av sina anor fått himmelsblått i väna barnaögon och himmelsblått i ärekrönta fanor.”) – och i själva utställningen hittades också mängder av citat av forskare och författare i samma anda såsom ”Intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt” (ett citat av Bertel Gripenberg och strofen i sin helhet lyder ”Kort är min tid, blott en ensam droppe i världshavet är jag, redan förvissnad förgängelsens höstliga guldskrud bär jag. Livet är evigt och mäktigt och grymt och isande kallt. Intet är jag, men min ras och min rot och min stam är allt.”), ”Ett folkmaterial av god ras är ett lands största rikedom” (ett citat som tillskrivs både Gustav V och Herman Lundborg) samt ”Du tillhör ditt folk. Din hälsa är dess” (med vidhängande statistik över den svenska folkhälsan som lika gärna hade kunnat kallas ”rashälsan” då glosorna ras och folk var utbytbara under mellankrigstiden).

20134536_10154874199975847_584098954_n20179527_10154874199945847_1941166689_n

 

 

Vidare har jag nu även kommit över ett exemplar av utställningskatalogen ”Dear child – on men, children and gender equality in Sweden” från år 2000 som dokumenterar den svenska regeringens, Svenska institutets och UD:s utställning med samma namn. Utställningen producerades inför det svenska ordförandeskapsåret i EU 2001 och turnérade runt i Europa och även utanför Europa under flera år därefter (själv lyckades jag se utställningen på svenska ambassaden i Seoul i Sydkorea). Utställningen kommunicerade att Sverige är världens första och hittills enda uttalade feministiska och antirasistiska statsbildning genom fotografier med vidhängande bildtexter som bl a föreställer föräldralediga pappor, adoptivfamiljer och blandrelationer liksom också hbtq-familjer, funktionsnedsatta föräldrar och ensamstående föräldrar.

 

ikg-highlightlinnaeusapostlesworldmap

 

Slutligen har jag nu även tillgång till praktverket ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” i 8 volymer som sedan år 2010 är den gåva som numera ges till utländska ambassadörer, ledare och politiker för att kommunicera att Sverige har en ärorik vetenskaplig historia och spelade en aktiv roll i att ”upptäcka” och utforska världen utanför Europa (d v s i den europeiska kolonialismen).

 

Volymerna bjuder på lärda texter skrivna av Linnés doktorander eller ”apostlar” och som inte bara behandlar djur och växter utan också innehåller beskrivningar av olika folkslag och människotyper som tidigare ofta och gärna kallades raser och vilket enligt uppgift har föranlett att enstaka diplomater och politiska ledare från fr a Afrika och Asien som har fått ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” som gåva har reagerat med förvåning över att detta praktverk numera är den officiella svenska gåvan i diplomatiska sammanhang.

 

Och i och med ”The Linnaeus apostels – Global science & adventure” sluts därmed också cirkeln då samlingen mer eller mindre dels går tillbaka till ”Suecians” ärorika tid och dels kommunicerar att det både vita och antirasistiska Sverige minsann kan ståta och skryta med både gamla och goda relationer till den utomeuropeiska världen samtidigt som Linné och hans doktorander lade grunden till den svenska rasforskningen.